Bethel University - Spire Yearbook (St Paul, MN)

Page 30 text:

28 THE BETHEL HERALD ling av olydnad och forakt for sin moder sager han pd ett staile uti sina bekannel-ser: “Och vad var det, 0 Gud, som hon under s mdnga t rar bad Dig om, om ickc det, att du skulle forhindra min avresa? Men Du uti djupet av Dina rdd enar du sdg grundtanken uti hennes begdran, gav lienne icke vad lion dd tegarde, pd det att Du mdtte verka uti mig det som hon alltid bad om.” 'Dd Monica fornam, att hennes son hade avrest, avseglade aven hon till Italien, sa snart tillfalle gavs dartill. Under denna resa uppstod en svdr storm, dd till och med sjomannen voro osakra om utg ngen; men Monica, forvissad om att hon skulle dterse sin son, sokte att trosta den klentrogna besattningen, forsakrande dem om en lycklig ankomst till resans mdl. Vi fara fdrbi, som has-tigast, de handel-ser som timade uti Augustinii liv, under den forsta tiden, dd han vistades uti Rom och Milano, for att saga ndgonting om den undcrbara forandring uti bans liv, som gjorde lionom till en i sanning god miinni-ska. Strax efter ankomsten till Italien borjade han att dhora Ambrosius’ predik-ningar, till en borjan, av ny.fikenliet och intrcssc for dess valtaliga form; men det drojde icke lange forran han borjade in-tressera sig aven for innehdllet. Xnnu hoi 1 han pd att utkampa svdra sjalsstrider, och led ofta nederlag uti dessa strider. Han var ofdrmogen att bryta syndenis fruktans-varda makt, och kiinde sig vanmaktig i sin ande. Efter att en tid hava studerat den nyplatonska filosofien, borjade han att med allvar lasa Bibeln. Sarskilt grep ho-nom skildringen i roinarebrevets sjuiule kapitel av tvedrakten inom det manskliga viiscndct, ty uti apostlcns sjalsstrider igcn-kande han sina egna. ‘Sd hande det sig att han cr. dag tick bc-•sok av en van, som talade om den fromme eremiten Antonius och hans uppoffranda liv. Uti en tystnad som foljde, jamfdrde Augustinus sin forflutna levnad med denna helige mans, — en valdig storm uppstod uti hans sjal, dtfoljd av bittra tdrar. Han skyndade ut i tradgdrden. Dar kastade han sig under ett trad och ropade hogt grdtande: MHuru. ldnge 0 Herre? Skall du vara vred for alltid? Utpldna mina over-tradelser, huru lange, huru lange? Varfor alltid i morgon och dter i morgon? Var- for icke nu? Varfor gor du ej i denna stund ett slut pd all min smalek?” Sd talade jag,” sager han, “och dd jag lyssna-de horde jag en rost, en barnarost, frdn ett narbelaget hem, upprepa ‘Sid upp och las; sld upp och las! Jag kunde ej min-nas ndgon lek ddr man hade fdr vana att upprepa dessa ord, och darfor tog jag dem sdsom ett budskap ifrdn ovan, att jag skulle sld upp min libel och lasa.” Augustinus lydde denna rost, hamtade ett exemplar av romarebrevet och fick upp detta staile: “Ldtom oss vandra skickligt sdsom om dagen, icke i gillen och dryckeslag, icke i otukt och utsvavningar, icke i kiv och avund; utan ikladen eder Kristus, och dragen icke omsorg om kiittet till begarel-ser.” Dd han last dessa ord stannade han, men ett nytt ljus hade gdtt upp for hans sjal, och med ett forandrat anlete, som kannetecknade ett forandrat liv, kungjor-de han for sin van vad som intraffat. BX-da gingo for att omtala for Monica. “Dd gingc vi till min moder, ' sager han, “vi omtala Cor lienne — hon frbjdas. Vi omtala huru det gick till — hon hoppar av gliidjc, triumferar cell tackar Dig som giver langt utovcr vad vi bedja eller tanka.” Augustinus sokte nu ensamlieten och drog sig undan med sin moder och ndgra vanner till ett lantstalle icke idr.gt ifrdn Milano ddr han i stillhet beredde sig att mottaga dopet. Efter dopet besokte han Rom varefter han fortsatte resan till Af-rika. Under denna resa dog hans moder i Roms hamnstad, Ostia. Kort fore hennes insjuknande. hade moder och son. som nu voro ett i Kristus, njutit av ett samtal som strackte sig ldngt utover tidens ocli rum-mcts griinscr, och var on forsmak till den oviga sabbatsvilan. Vid slutet av detta underbara samtal, sade Monica: “Vad gor jag bar, jag vet icke. nu dd jag fAtt se dig fbrakta varldens gladje for att tjana Gud — vad gor jag liar?” Hon langtade hem, och hennes enskan uppfvlldes inom ndgra fd dagar. Uti sina “Bekiinnelser” har Augustinus dt henne rest en skon minnes-vdrd. . Efter dterkomsten till Afrika forde Augustinus ett strdngt asketiskt liv tlllsam-mans med sina vanner. Sedan blcv han presbyter i den narbelagna staden Hippo Regius, och snart darefter blev han bis-

Page 29 text:

THE BETHEL HERALD 27 tcirnen vaxte over mitt huvud, och ingen hand var tillstades att rycka dem upp.” Men hans moder, den gudfruktiga Monica, uti vars hjarta Gud redan fatt uppratta ett tempel, bad for honom och varnade honom for de synder, com han redan borjat begS.. Han omtalar sjalv senare, att han betrak-tade dessa varningar s . barnsliga, att han rodnade vid tanken p att taga dem i akt. Men dS han sedermera kom att besinna sig infor Gud, sager han om dessa r d: “Dina voro de, och jag visste det icke.’” Hans kamrater hollo pft. att utdva ett ont infly-tande p honom under denna tid. Tillsam-mans med dem begick han stolder uti de narbelogna tradg rdarna, icke darfor att han alskade tradens frukt, utan darfor att han alskade att gora just det som var for-bjudet. Ang ende dessa sina kamrater ut-talar han sig i fdljande ord: “Hurudana voro icke dessa kamrater i vars sallskap jag vandrade fram p Babylons gator, i vilkas smuts jag valtrades s soni i kanel och dyrbar ismorjelse.” Huru djupt Augustinus sjonk under denna tid, d han saknade sysselsattning, framg r tydligt av foljande ord: “Jag alskade att forges. Jag alskade min egen synd — icke det for vars skull jag syndade, utan synden sjalv.” Omsider nnlande Augustinus till Karta-go. Under sina studier darstades kom han att lasa ett verk som hette “Hortensius,” forfattat av den romcrske valtalaren Cicero. Denna skrift innchdll en framstall-ning av de fordelar som voro forknippade med idkandet av filosofiska studier; och Augustinus bbrjade att langta efter “vis-hetens ododlighet.” Uti der.na skrift fann han aven Stcrgivna, Pauli ord i Kol. 2: 8, 9, “Sen till att ingen bortrovar eder med varldsvisheten och tomt bedrageri efter manniskostadgar, efter varldens barnala-ror och icke efter Kristus. Ty I Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen.” Sftsom vi redan antytt hade han tidigt lart kanna och alska Jesusnamnet; att begag-na hans eget uttryck hade han “druckit in detta namn med niodersmjolken,” och detta gjorde att all vishet ehuru hog, polerad och sanningsenlig den an var, som utelam-nade eller foraktade detta namn, misslyc-kades uti att gripa hans hjarta. S dan vishet fann han uti denna Ciceros skrift. Men det nyss anfdrda citatet fr n Pauli penna grep honom till den grad, att han beslot sig for att vidare rannsaka de Heli-ga Skrifterna. (Han alskade, Atminstone till att borja med, Skriftens rena och adla stil, och tilltalades djupt av dess mysteri-er, men kunde dock ej undgil den kanslan att skriftcn fordrade n got av honom, som han var allt for stolt att giva. Han sager sjalv darom: “Men jag var icke en som kunde tranga mig in uti dess djupheter, eller boja mitt huvud for att fcilja dess steg.” Inom kort forsakade han Skrifterna s som varande allt for enkla for honom att befatta sig med, men det hade odesdig-ra foljder, ty han insnarjdes snart uti Ma-nikeismens irrl ror, varifr n han med stor moda undkom. Under hcla denna tid bars ban p boil ens armar av den alskliga modern. Un-derstundom undrade bon om sonen verk-ligen skulle finna sin fralsare, men hennes tro triumferade over hennes tvivel, och lion blev forvissad om att hennes boner skulle bliva besvarade. D5. lion on g ng opp-nade sitt hjarta for en troende biskop, tros-tade han henne med de skona orden: “Giv dig till freds; en son av sk m nga moders-t rar kan icke g forlorad.” Detta svar mottog lion som ett budskap direkt ifr n Gud. Vid denna tid hade Augustinus borjat att se det oegentliga uti Manikeismen, och inom kort Ihmnade han dess ranker. Augustinus var vid denna tid larare i retorik i Kartago, men var missbel ten med den slappa disciplin som var r dande uti dc afrikanska skolorna. Han beslot sig for att lamna, och gi till Rom, enar han hbrt, att dlsciplinen i de romerska skolorna var strangare ock att de romerska ynglingarna voro villiga att underkasta sig denna disciplin; men hans moder opponerade sig emot detta beslut, ty lion trodde, att han i Rom komnie att ledas liingre bort ifran Gud. D dagen for avresan var inne, fdlj-de modern honom till kusten for att om niojligt fornid, honom att vanda om. Detta lovade han henne att gora, men l tsa- des att han ville .stanna hos en van till dess att denne avseglat. Det var afton och Monica undandrog sig till ett narbeliiget kapell for att bedja. Under det att lion dar tillbringade natten i bon till Gud om att sonen icke skulle avresa till Rom, re-ser han dock emot hennes vilja. Men dar-bortu i Italien inotte han sin fralsare, och dS. han senare p minner sig denna hand-

Page 31 text:

THE BETHEL HERALD 29 kop darstades. S som biskop hade han m nga bittra stridcr att utkampa med sA-clana som tankte olika. Om hans insats uti sin tids religiosa verksamhet onska vi icke hftr att orda. efter att hava sokt att endast framdraga irAgot av intresse frAn bans personliga liv. Dessa hans “Bekan-nelser,” ur vilka vi hamtat vAra tankar kanske aro framstallda uti alIt for morka larger, dock m ste vi under det vi lasa dem beundra den man som sA troget och oppenhjartigt bekanner for Gud sin lev-nad. Augustinus dog Ar 430 i staden Hippo, icke s lAngt frftn sin fddelseort. Hans livs afton fordystrados av de vilda Vanda-lernas infall uti norra Afrika, och hans dod intraffade clA dessa hollo pA att le-lagra staden. uti villccn han utfort sitt storsta arbete. THE R1VEK OF LIFE By EMIL T. CARLSON The human life resembles a river in many ways. Just as life has three distinct stages of development so also the course of every river may be divided into three distinct divisions. The source or beginning of a river is its youth. As it winds on towards its goal it becomes more and more mature. Gradually approaching the end of its course it reaches its old age. Here as it is about to empty its contents into the ocean its current becomes sluggish and its bed worn. A river is always moving, so also is life. There are times when the current runs swiftly. At other times it runs more slowly ancl with greater difficulty. Just as there are falls and whirlpools in a river’s course so there are breaks and eruptions in every human life. Then again there are obstructions causing the current to pass slowly ancl with difficulty. It is just at such places in a river’s course that its power is available for use. In like manner it is the difficulties encountered and overcome in a person’s life that tests his power and efficiency. No river runs straight. It has more or less windings and bends In its course. Such also is human life. Many a meandering stream as it approaches the sea will have formed islands and lakes. The person who has not had a set goal in life and purposed to roach that goal will find his life more or less a failure. He will not have accomplished much of importance and the fruits of his labor will have been divided and of little value. The mouth of a river is always larger than its source. A largo river as it empties into the sea is but a combination of many smaller rivers and brooks. So also is life. We are all more or less Influenced by each other. Other men’s experiences and teachings enlarge our lives. Our life in turn goes up in some other person’s life. As a small rivulet we start out in life. Our own experience ns well as other people’s experiences anJ teachings enlarge our lives. The more of these little rivulets entering into our lives, the larger will our lives be as we approach the Sea of Eternity. A river’s purpose is not merely to drain and cleanse, hut also to supply water for vegetation, animals and mankind. We always find the most vegetation and naturally the densest population close to a large river. Whether the river is there because of the vegetation or the vegetation is there because of the river might he a debatable question. We know this much, however, that vegetation, rivers and civilization go hand in hand. How beautifully docs not this correspond to lives of great men! We are accustomed to class a man great who has been the means of advancing and bettering civilization. If we take some of the world's greatest statesmen we find that it , is what they did that helps us to remember who they were. That life indeed can be said to be worth while which, like the river drains off all rubbish and trash, helps to rid society of the evils which beset it, and at the same time helps to nourish and tend the things worth while. Our lives like the pure crystal water of the river should reflect the nobler things above us. If we do not reflect the things that arc noble and true we will reflect those that are evil. Would that God could look down a:t every man and woman and there see a true image of Himself as He meant us to be. Lastly a river suggests immortality to us. As we stand on the river’s bank watching it glide peacefully by, it seems to tell us,