Bethel University - Spire Yearbook (St Paul, MN)

Page 29 text:

THE BETHEL HERALD 27 tcirnen vaxte over mitt huvud, och ingen hand var tillstades att rycka dem upp.” Men hans moder, den gudfruktiga Monica, uti vars hjarta Gud redan fatt uppratta ett tempel, bad for honom och varnade honom for de synder, com han redan borjat begS.. Han omtalar sjalv senare, att han betrak-tade dessa varningar s . barnsliga, att han rodnade vid tanken p att taga dem i akt. Men dS han sedermera kom att besinna sig infor Gud, sager han om dessa r d: “Dina voro de, och jag visste det icke.’” Hans kamrater hollo pft. att utdva ett ont infly-tande p honom under denna tid. Tillsam-mans med dem begick han stolder uti de narbelogna tradg rdarna, icke darfor att han alskade tradens frukt, utan darfor att han alskade att gora just det som var for-bjudet. Ang ende dessa sina kamrater ut-talar han sig i fdljande ord: “Hurudana voro icke dessa kamrater i vars sallskap jag vandrade fram p Babylons gator, i vilkas smuts jag valtrades s soni i kanel och dyrbar ismorjelse.” Huru djupt Augustinus sjonk under denna tid, d han saknade sysselsattning, framg r tydligt av foljande ord: “Jag alskade att forges. Jag alskade min egen synd — icke det for vars skull jag syndade, utan synden sjalv.” Omsider nnlande Augustinus till Karta-go. Under sina studier darstades kom han att lasa ett verk som hette “Hortensius,” forfattat av den romcrske valtalaren Cicero. Denna skrift innchdll en framstall-ning av de fordelar som voro forknippade med idkandet av filosofiska studier; och Augustinus bbrjade att langta efter “vis-hetens ododlighet.” Uti der.na skrift fann han aven Stcrgivna, Pauli ord i Kol. 2: 8, 9, “Sen till att ingen bortrovar eder med varldsvisheten och tomt bedrageri efter manniskostadgar, efter varldens barnala-ror och icke efter Kristus. Ty I Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen.” Sftsom vi redan antytt hade han tidigt lart kanna och alska Jesusnamnet; att begag-na hans eget uttryck hade han “druckit in detta namn med niodersmjolken,” och detta gjorde att all vishet ehuru hog, polerad och sanningsenlig den an var, som utelam-nade eller foraktade detta namn, misslyc-kades uti att gripa hans hjarta. S dan vishet fann han uti denna Ciceros skrift. Men det nyss anfdrda citatet fr n Pauli penna grep honom till den grad, att han beslot sig for att vidare rannsaka de Heli-ga Skrifterna. (Han alskade, Atminstone till att borja med, Skriftens rena och adla stil, och tilltalades djupt av dess mysteri-er, men kunde dock ej undgil den kanslan att skriftcn fordrade n got av honom, som han var allt for stolt att giva. Han sager sjalv darom: “Men jag var icke en som kunde tranga mig in uti dess djupheter, eller boja mitt huvud for att fcilja dess steg.” Inom kort forsakade han Skrifterna s som varande allt for enkla for honom att befatta sig med, men det hade odesdig-ra foljder, ty han insnarjdes snart uti Ma-nikeismens irrl ror, varifr n han med stor moda undkom. Under hcla denna tid bars ban p boil ens armar av den alskliga modern. Un-derstundom undrade bon om sonen verk-ligen skulle finna sin fralsare, men hennes tro triumferade over hennes tvivel, och lion blev forvissad om att hennes boner skulle bliva besvarade. D5. lion on g ng opp-nade sitt hjarta for en troende biskop, tros-tade han henne med de skona orden: “Giv dig till freds; en son av sk m nga moders-t rar kan icke g forlorad.” Detta svar mottog lion som ett budskap direkt ifr n Gud. Vid denna tid hade Augustinus borjat att se det oegentliga uti Manikeismen, och inom kort Ihmnade han dess ranker. Augustinus var vid denna tid larare i retorik i Kartago, men var missbel ten med den slappa disciplin som var r dande uti dc afrikanska skolorna. Han beslot sig for att lamna, och gi till Rom, enar han hbrt, att dlsciplinen i de romerska skolorna var strangare ock att de romerska ynglingarna voro villiga att underkasta sig denna disciplin; men hans moder opponerade sig emot detta beslut, ty lion trodde, att han i Rom komnie att ledas liingre bort ifran Gud. D dagen for avresan var inne, fdlj-de modern honom till kusten for att om niojligt fornid, honom att vanda om. Detta lovade han henne att gora, men l tsa- des att han ville .stanna hos en van till dess att denne avseglat. Det var afton och Monica undandrog sig till ett narbeliiget kapell for att bedja. Under det att lion dar tillbringade natten i bon till Gud om att sonen icke skulle avresa till Rom, re-ser han dock emot hennes vilja. Men dar-bortu i Italien inotte han sin fralsare, och dS. han senare p minner sig denna hand-

Page 28 text:

26 THE BETHEL HERALD Teologiska Seminariets Avdelning “Segern, som liar overvuanit varlden, v r tro”. 1 John 5: 4. AUGUSTINUS ERIC N. LINDHOiLM Bland livstcckningar aga vi ett enastAen-de verk — en sjalvbiografi, mojligen den forsta som nAgonsin skrivits ,ocli som an-nu sklljer slg frAn alia de dvriga uti det att den ar stalld till Gud. Uti denna livsteck-ning se vi den store kyrkofadcrn och lara-ren Augustinus, bojd i stoftet, samtalande med Gud under det att ban solar sig uti hans karlek, omedveten om att bans ord uppfAngas av nAgot manniskobra. Dessa “be-kannelser”, skrivna uti hans fyratio-fjarde dr, hade som avsikt, enligt hans egna ord, uti en senare skrift, att ‘Ware sig de han-visa till min ondska eller till min godhet, prisa den rAttvise och gode Guden, och eg-ga mamtiskan till att, i sinne och hjarta, narraa sig honom.” FrAn dessa “Bekannelser”, ehuru mycket saknas som vi slculle on ska att veta, skola vi soka att framplocka nAgot som mAlar for oss denne man valsignelserika liv: Aurelius Augustinus foddes den 13de november Ar 354, i Tagaste, en liten oan-senlig by i Norra Afrika, i provinsen Nu-midien, icke lAngt frAn den, en gAng val-kanda staden, Hippo Regius. FrAn sin hedniske fader Patricius, arvde Augustinus en lidelseful natur, som blev honom till mycken skada; men frAn sin adolt gudfruk-tiga moder Monica, arvde han en djup och innerlig langtan till Gud, som foljde honom igenom de stormiga ungdomsAren, och som sedermera fann uttryck uti dessa sko-na ord: “Du liar skapat oss for Dig sjalv, och vArt hjarta ar oroligt till dess att det vilar i Dig. Denna langtan, och denna vordnad for Gud, fastan undantrangd, foljde honom under skoltiden i Madaura och Kartago, under hans resor till Milano och -Rom, pA hans vandring igenom de varldsliga lustarnas dunkla labyrint, igenom alia Manikeismens, Akademismens och Platonismens irrlaror, till dess att Den Helige Ande, igenom Ambrosii prediknin-gar, och en troende moders ivriga boner, verkade uti den trettio-tre-Arige ynglingen den underbara forandring, varigenom han blev till sA stor valsignelse for en efter-varld. SAsom en rent ung gosse borjade Augustinus att idka studier, men han pirn inner sig senare, att han redan under denna tid borjade att ga pA sina egna vagar. Han borjade att tala osanning bAde for sina la-rare, sAval som for sina foraldrar, och be-gick aven smAstolder uti hemmet, sarskilt i matvaror. Uti sina lekar var han under denna tid ingalunda ett exempel, och hans egna ord darom aro betecknande: “Ofta under leken,” sager han, “sokte jag segern pA ett oarligt satt, ty jag var sjalv beseg-rad av ett tomt begar efter att vara fram- •stAende..........och under det jag blev blottstalld, foredrog jag att grala hellre an att giva efter.” Vid sexton Ars Alder blev det nddvandigt for Augustinus att avbryta sina studier i grammatik och retorik, som han pAborjat i den narbelagna staden Madaura, emedan hans foraldrar for tillfallet voro i mycket knappa omstandigheter. Fadern, som redan tidigt lagt marke till sonens stora be-gAvning, sokte att sA snart som mojligt skaffa medel for att Ater 6'anda honom till skolan, denna gAng till Kartago. Om sin faders villighet att uppoffra for sin skol-bildning, sager Augustinus, “Utover sina tillgAngar, brukade han utrusta sin son med allt som behovdes for en lAng resa for studiernas skull. MAnga, som voro lAngt mera valbargade, gjorde ej nAgot 6Ad ant for sina barn.” Betecknande til-lagger han: “Men denne samme fader frA-gade aldrig efter huru jag tillvaxte infor Dig; sA l nge jag kunde tala med ledig-het.” Under tiden som foraldrarna hollo pA att repa sig pA det ekonomiska, gick Augustinus fAfang, och utsattes for mAn-ga frestelser till synd. AngAende denna tid sager han sjalv: “Det onda begarets

Page 30 text:

28 THE BETHEL HERALD ling av olydnad och forakt for sin moder sager han pd ett staile uti sina bekannel-ser: “Och vad var det, 0 Gud, som hon under s mdnga t rar bad Dig om, om ickc det, att du skulle forhindra min avresa? Men Du uti djupet av Dina rdd enar du sdg grundtanken uti hennes begdran, gav lienne icke vad lion dd tegarde, pd det att Du mdtte verka uti mig det som hon alltid bad om.” 'Dd Monica fornam, att hennes son hade avrest, avseglade aven hon till Italien, sa snart tillfalle gavs dartill. Under denna resa uppstod en svdr storm, dd till och med sjomannen voro osakra om utg ngen; men Monica, forvissad om att hon skulle dterse sin son, sokte att trosta den klentrogna besattningen, forsakrande dem om en lycklig ankomst till resans mdl. Vi fara fdrbi, som has-tigast, de handel-ser som timade uti Augustinii liv, under den forsta tiden, dd han vistades uti Rom och Milano, for att saga ndgonting om den undcrbara forandring uti bans liv, som gjorde lionom till en i sanning god miinni-ska. Strax efter ankomsten till Italien borjade han att dhora Ambrosius’ predik-ningar, till en borjan, av ny.fikenliet och intrcssc for dess valtaliga form; men det drojde icke lange forran han borjade in-tressera sig aven for innehdllet. Xnnu hoi 1 han pd att utkampa svdra sjalsstrider, och led ofta nederlag uti dessa strider. Han var ofdrmogen att bryta syndenis fruktans-varda makt, och kiinde sig vanmaktig i sin ande. Efter att en tid hava studerat den nyplatonska filosofien, borjade han att med allvar lasa Bibeln. Sarskilt grep ho-nom skildringen i roinarebrevets sjuiule kapitel av tvedrakten inom det manskliga viiscndct, ty uti apostlcns sjalsstrider igcn-kande han sina egna. ‘Sd hande det sig att han cr. dag tick bc-•sok av en van, som talade om den fromme eremiten Antonius och hans uppoffranda liv. Uti en tystnad som foljde, jamfdrde Augustinus sin forflutna levnad med denna helige mans, — en valdig storm uppstod uti hans sjal, dtfoljd av bittra tdrar. Han skyndade ut i tradgdrden. Dar kastade han sig under ett trad och ropade hogt grdtande: MHuru. ldnge 0 Herre? Skall du vara vred for alltid? Utpldna mina over-tradelser, huru lange, huru lange? Varfor alltid i morgon och dter i morgon? Var- for icke nu? Varfor gor du ej i denna stund ett slut pd all min smalek?” Sd talade jag,” sager han, “och dd jag lyssna-de horde jag en rost, en barnarost, frdn ett narbelaget hem, upprepa ‘Sid upp och las; sld upp och las! Jag kunde ej min-nas ndgon lek ddr man hade fdr vana att upprepa dessa ord, och darfor tog jag dem sdsom ett budskap ifrdn ovan, att jag skulle sld upp min libel och lasa.” Augustinus lydde denna rost, hamtade ett exemplar av romarebrevet och fick upp detta staile: “Ldtom oss vandra skickligt sdsom om dagen, icke i gillen och dryckeslag, icke i otukt och utsvavningar, icke i kiv och avund; utan ikladen eder Kristus, och dragen icke omsorg om kiittet till begarel-ser.” Dd han last dessa ord stannade han, men ett nytt ljus hade gdtt upp for hans sjal, och med ett forandrat anlete, som kannetecknade ett forandrat liv, kungjor-de han for sin van vad som intraffat. BX-da gingo for att omtala for Monica. “Dd gingc vi till min moder, ' sager han, “vi omtala Cor lienne — hon frbjdas. Vi omtala huru det gick till — hon hoppar av gliidjc, triumferar cell tackar Dig som giver langt utovcr vad vi bedja eller tanka.” Augustinus sokte nu ensamlieten och drog sig undan med sin moder och ndgra vanner till ett lantstalle icke idr.gt ifrdn Milano ddr han i stillhet beredde sig att mottaga dopet. Efter dopet besokte han Rom varefter han fortsatte resan till Af-rika. Under denna resa dog hans moder i Roms hamnstad, Ostia. Kort fore hennes insjuknande. hade moder och son. som nu voro ett i Kristus, njutit av ett samtal som strackte sig ldngt utover tidens ocli rum-mcts griinscr, och var on forsmak till den oviga sabbatsvilan. Vid slutet av detta underbara samtal, sade Monica: “Vad gor jag bar, jag vet icke. nu dd jag fAtt se dig fbrakta varldens gladje for att tjana Gud — vad gor jag liar?” Hon langtade hem, och hennes enskan uppfvlldes inom ndgra fd dagar. Uti sina “Bekiinnelser” har Augustinus dt henne rest en skon minnes-vdrd. . Efter dterkomsten till Afrika forde Augustinus ett strdngt asketiskt liv tlllsam-mans med sina vanner. Sedan blcv han presbyter i den narbelagna staden Hippo Regius, och snart darefter blev han bis-