Bethel University - Spire Yearbook (St Paul, MN)

Page 28 text:

26 THE BETHEL HERALD Teologiska Seminariets Avdelning “Segern, som liar overvuanit varlden, v r tro”. 1 John 5: 4. AUGUSTINUS ERIC N. LINDHOiLM Bland livstcckningar aga vi ett enastAen-de verk — en sjalvbiografi, mojligen den forsta som nAgonsin skrivits ,ocli som an-nu sklljer slg frAn alia de dvriga uti det att den ar stalld till Gud. Uti denna livsteck-ning se vi den store kyrkofadcrn och lara-ren Augustinus, bojd i stoftet, samtalande med Gud under det att ban solar sig uti hans karlek, omedveten om att bans ord uppfAngas av nAgot manniskobra. Dessa “be-kannelser”, skrivna uti hans fyratio-fjarde dr, hade som avsikt, enligt hans egna ord, uti en senare skrift, att ‘Ware sig de han-visa till min ondska eller till min godhet, prisa den rAttvise och gode Guden, och eg-ga mamtiskan till att, i sinne och hjarta, narraa sig honom.” FrAn dessa “Bekannelser”, ehuru mycket saknas som vi slculle on ska att veta, skola vi soka att framplocka nAgot som mAlar for oss denne man valsignelserika liv: Aurelius Augustinus foddes den 13de november Ar 354, i Tagaste, en liten oan-senlig by i Norra Afrika, i provinsen Nu-midien, icke lAngt frAn den, en gAng val-kanda staden, Hippo Regius. FrAn sin hedniske fader Patricius, arvde Augustinus en lidelseful natur, som blev honom till mycken skada; men frAn sin adolt gudfruk-tiga moder Monica, arvde han en djup och innerlig langtan till Gud, som foljde honom igenom de stormiga ungdomsAren, och som sedermera fann uttryck uti dessa sko-na ord: “Du liar skapat oss for Dig sjalv, och vArt hjarta ar oroligt till dess att det vilar i Dig. Denna langtan, och denna vordnad for Gud, fastan undantrangd, foljde honom under skoltiden i Madaura och Kartago, under hans resor till Milano och -Rom, pA hans vandring igenom de varldsliga lustarnas dunkla labyrint, igenom alia Manikeismens, Akademismens och Platonismens irrlaror, till dess att Den Helige Ande, igenom Ambrosii prediknin-gar, och en troende moders ivriga boner, verkade uti den trettio-tre-Arige ynglingen den underbara forandring, varigenom han blev till sA stor valsignelse for en efter-varld. SAsom en rent ung gosse borjade Augustinus att idka studier, men han pirn inner sig senare, att han redan under denna tid borjade att ga pA sina egna vagar. Han borjade att tala osanning bAde for sina la-rare, sAval som for sina foraldrar, och be-gick aven smAstolder uti hemmet, sarskilt i matvaror. Uti sina lekar var han under denna tid ingalunda ett exempel, och hans egna ord darom aro betecknande: “Ofta under leken,” sager han, “sokte jag segern pA ett oarligt satt, ty jag var sjalv beseg-rad av ett tomt begar efter att vara fram- •stAende..........och under det jag blev blottstalld, foredrog jag att grala hellre an att giva efter.” Vid sexton Ars Alder blev det nddvandigt for Augustinus att avbryta sina studier i grammatik och retorik, som han pAborjat i den narbelagna staden Madaura, emedan hans foraldrar for tillfallet voro i mycket knappa omstandigheter. Fadern, som redan tidigt lagt marke till sonens stora be-gAvning, sokte att sA snart som mojligt skaffa medel for att Ater 6'anda honom till skolan, denna gAng till Kartago. Om sin faders villighet att uppoffra for sin skol-bildning, sager Augustinus, “Utover sina tillgAngar, brukade han utrusta sin son med allt som behovdes for en lAng resa for studiernas skull. MAnga, som voro lAngt mera valbargade, gjorde ej nAgot 6Ad ant for sina barn.” Betecknande til-lagger han: “Men denne samme fader frA-gade aldrig efter huru jag tillvaxte infor Dig; sA l nge jag kunde tala med ledig-het.” Under tiden som foraldrarna hollo pA att repa sig pA det ekonomiska, gick Augustinus fAfang, och utsattes for mAn-ga frestelser till synd. AngAende denna tid sager han sjalv: “Det onda begarets

Page 27 text:

THE BETHEL HERALD 25 cation did not demand what is called intellectual labor.” This again stresses the importance of serving with all mental, physical and spiritual talents and abilities. This, and this alone makes possible the highest development of character, which in turn makes for a true, well rounded full-orbed life. Such a life we pray may be the result of the endeavor of the students of Bethel Institute as they go forth from the school, some never to return as students again and others to return at the opening of another school year. Let us take as our ideal of service the Master, who said, I am among you as he that serveth.” Luk. 22: 27. One verse of a recent writer. who passed on after a life of active service, reveals the secret to every Bethelite: “As I go through the valley, life makes clear Three radiant truths like torches for my mind: The road to knowledge is the road of prayer. The tranquil heart creates the listening ear. God tells his secrets but to souls resigned. So. patiently upon my way I fare, With emptied pitcher moving on my course, Knowing that I shall fill it at the source, As I go through the valley.” —E. W. W. V r hogt alskade samfundsman, I):r Knuimiel Schmidt, var larare i Semina riet, tills hans dod d. l$:e mars,'1921.

Page 29 text:

THE BETHEL HERALD 27 tcirnen vaxte over mitt huvud, och ingen hand var tillstades att rycka dem upp.” Men hans moder, den gudfruktiga Monica, uti vars hjarta Gud redan fatt uppratta ett tempel, bad for honom och varnade honom for de synder, com han redan borjat begS.. Han omtalar sjalv senare, att han betrak-tade dessa varningar s . barnsliga, att han rodnade vid tanken p att taga dem i akt. Men dS han sedermera kom att besinna sig infor Gud, sager han om dessa r d: “Dina voro de, och jag visste det icke.’” Hans kamrater hollo pft. att utdva ett ont infly-tande p honom under denna tid. Tillsam-mans med dem begick han stolder uti de narbelogna tradg rdarna, icke darfor att han alskade tradens frukt, utan darfor att han alskade att gora just det som var for-bjudet. Ang ende dessa sina kamrater ut-talar han sig i fdljande ord: “Hurudana voro icke dessa kamrater i vars sallskap jag vandrade fram p Babylons gator, i vilkas smuts jag valtrades s soni i kanel och dyrbar ismorjelse.” Huru djupt Augustinus sjonk under denna tid, d han saknade sysselsattning, framg r tydligt av foljande ord: “Jag alskade att forges. Jag alskade min egen synd — icke det for vars skull jag syndade, utan synden sjalv.” Omsider nnlande Augustinus till Karta-go. Under sina studier darstades kom han att lasa ett verk som hette “Hortensius,” forfattat av den romcrske valtalaren Cicero. Denna skrift innchdll en framstall-ning av de fordelar som voro forknippade med idkandet av filosofiska studier; och Augustinus bbrjade att langta efter “vis-hetens ododlighet.” Uti der.na skrift fann han aven Stcrgivna, Pauli ord i Kol. 2: 8, 9, “Sen till att ingen bortrovar eder med varldsvisheten och tomt bedrageri efter manniskostadgar, efter varldens barnala-ror och icke efter Kristus. Ty I Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen.” Sftsom vi redan antytt hade han tidigt lart kanna och alska Jesusnamnet; att begag-na hans eget uttryck hade han “druckit in detta namn med niodersmjolken,” och detta gjorde att all vishet ehuru hog, polerad och sanningsenlig den an var, som utelam-nade eller foraktade detta namn, misslyc-kades uti att gripa hans hjarta. S dan vishet fann han uti denna Ciceros skrift. Men det nyss anfdrda citatet fr n Pauli penna grep honom till den grad, att han beslot sig for att vidare rannsaka de Heli-ga Skrifterna. (Han alskade, Atminstone till att borja med, Skriftens rena och adla stil, och tilltalades djupt av dess mysteri-er, men kunde dock ej undgil den kanslan att skriftcn fordrade n got av honom, som han var allt for stolt att giva. Han sager sjalv darom: “Men jag var icke en som kunde tranga mig in uti dess djupheter, eller boja mitt huvud for att fcilja dess steg.” Inom kort forsakade han Skrifterna s som varande allt for enkla for honom att befatta sig med, men det hade odesdig-ra foljder, ty han insnarjdes snart uti Ma-nikeismens irrl ror, varifr n han med stor moda undkom. Under hcla denna tid bars ban p boil ens armar av den alskliga modern. Un-derstundom undrade bon om sonen verk-ligen skulle finna sin fralsare, men hennes tro triumferade over hennes tvivel, och lion blev forvissad om att hennes boner skulle bliva besvarade. D5. lion on g ng opp-nade sitt hjarta for en troende biskop, tros-tade han henne med de skona orden: “Giv dig till freds; en son av sk m nga moders-t rar kan icke g forlorad.” Detta svar mottog lion som ett budskap direkt ifr n Gud. Vid denna tid hade Augustinus borjat att se det oegentliga uti Manikeismen, och inom kort Ihmnade han dess ranker. Augustinus var vid denna tid larare i retorik i Kartago, men var missbel ten med den slappa disciplin som var r dande uti dc afrikanska skolorna. Han beslot sig for att lamna, och gi till Rom, enar han hbrt, att dlsciplinen i de romerska skolorna var strangare ock att de romerska ynglingarna voro villiga att underkasta sig denna disciplin; men hans moder opponerade sig emot detta beslut, ty lion trodde, att han i Rom komnie att ledas liingre bort ifran Gud. D dagen for avresan var inne, fdlj-de modern honom till kusten for att om niojligt fornid, honom att vanda om. Detta lovade han henne att gora, men l tsa- des att han ville .stanna hos en van till dess att denne avseglat. Det var afton och Monica undandrog sig till ett narbeliiget kapell for att bedja. Under det att lion dar tillbringade natten i bon till Gud om att sonen icke skulle avresa till Rom, re-ser han dock emot hennes vilja. Men dar-bortu i Italien inotte han sin fralsare, och dS. han senare p minner sig denna hand-