Bethel University - Spire Yearbook (St Paul, MN)

Page 11 text:

THE BETHEL HERALD 9 och ofta lade jag mitt trotta lilla liuvud i mormors kna och somnade in.” Hon lar-de sig sAlunda utantill lAnga stycken ur bibeln, och heunes tidigare poesi var grun-dad pA de val kanda bibliska berattelser-na. Vid femton Ars aider inskrevs hon som elev i The Institution for the Blind i Now York City. Har studerade hon i tolv Ars tid och kvarstannadc sedan som lara-rinn.a. Vid denna skola kom hon i herd-ring med de fdrnamsta formftgor pA olika omrAdcn i llvet, ty pA grund av sin ovan-liga begAvning blev hon st ndigt pAkallad att deklamera oiler hAlla tal vid liogtid-liga tillfallen. SAlunda blev hon bekant med framstAende statsman, littcrara fdrmA-gor och mAstare pA musikens och konstens omrAden. Under sin lAnga levnad blev hon person-ligen bekant med de fiesta av vArt lands presidenter. ty med undantag av George Washington ha alia vAra presidenter levat i hennes livstid. John Adams dog. nar hon var sex Ar gammal. Hon namner sarukilt Andrew Jackson. William Henry Harrison. John Tyler Polk, Lincoln. Grant och Garfield bland sina fdrnamsta vauner. men.” sager hon. det var med Grover Cleveland, som jag kom i narmare beroring an med nAgon annan av vAra presidenter. Han var sekreterare for The Institution for the Blind,” och jag kom ofta till honom mod mina bekymmer och svArigheter, och han visade «ig vara en sympatisk van. Han kopicrade flera av mina poem for mlg. Under alia de Ar vi voro bekanta, tog han stort intresse i mig och mitt arbete. Jag har ofta varit gast i hang hem bAde i Lake-wood och i Princeton.” Nar Jenny Lind, den svenska nAkter-galen. besbkte detta land, onskade hon aven komma och sjunga en 6Ang for de blinda. Om detta besdk sk river Fanny Crosby: Nar det blev bekant. att Jen- ny Lind skulle sjunga vid vAr skola, kunde ej ord uttrycka de kanslor, som genom-strdmmade mig. Mitt hjarta liknade en dverflodande bagare. min gladje var lik en bubblande kalla, min kropp var latt som en fjader. Den morgonen kunde jag ej ata nAgon frukost. Jenny Lind skulle sjunga. och jag skulle deklamera mitt poem. The Swedish Nightingale. Jag kande hennes narvaro, nar jag kom upp pA tala-restolen. Jag slutade mitt poem med denna strof: Yet, Sweden’s daughter, thou shalt live In every grateful heart. And many the choicest gifts of heaven Be thine, where’er thou art” varpA Jenny Lind reste sig och sjong Home, home, sweet, sweet home” med en sAdan innerlig kansla, att jag aldrig kan forgata det iixtryck hennes sAng gjorde pA mig. Vid ett annat tillfalle hade de besdk av Ole Bull, och hennes beskrivning av bans musik ar underbar: Dot syntes som om jag bokstavligen s A g lionom, nar lian, drog strAken over violinens strangar. t'Aglar-na sjdngo, bAcken porlade, regnet foil, Ajs-kan dundrade, solstrAlama dansade, kloc-korna klamtadc. anglarna sjdngo. Vi voro alia fdrtrollade. Varma gladjetArar fldda-de nedfdr mina kinder och ett himmelskt ljus kastade sin gloria over min hjassa. Nar jag fattade Ole Bulls hand, kande jag som om jag berordes av nAgon frAn en annan viirld. Vi sutto ned till-sammans. Han samtalade med mig. och hans ord voro ful-la av uppmuntran. Han gav mig en klara-re inblick om karleken an jag nAgonsin kunnat fatta forut. Hans musik har gjort mina egna sAnger mera ljuva. mera gu-domliga.” Den blinda sAngerskan hade aven sin Lilia karlekssaga.” Somliga manniskor synas ej fatta, att blinda flickor aga lika stor formAga act alska och verkligen alska lika varmt och lika helhjArtat som de vil-ka aga sin syn. Det kom en rikt begAvad yn.gling vid namn Alexander Van Alstyne till skolan, och han var sardeles skicklig i musik. Han visade sig hogcligcn intres-serad av Fannys poem, och hon beundrade hans ljuva musik. SAlunda fattade de tyc-ke for varandra. men hennes egen. berat-tel.se harom ar mera intressant an nAgon annans skildring: En dag i juni gick han, ut och satte sig under elmtraden for att lyssna, dA fAglarna kvittrade och vindarna ■spelade sin karlekwvisa bland loven. Det var bar karleken,s rdst hojde sin stamma i hans sjal. Dar lyssnade han. dar horde han en rost vai s musik tilltalade hans hjarta. Just dA kom en annan. som kallats

Page 10 text:

s TIIE BETHEL HERALD Fanny Crosby, den blinda sangerskan Av prof. Kmanuel Schmidt, Ph. I . Sopdag eftcr sondag sjunga vi i vftra kyr-kor sdnger soin tilltala oss p grumi av deras sk(ina musik. deras utsbkt fina ord och djupa tankar, deras till sjalen gdende budskap om ndd och kraft och valsignel-se. men huru sallan tanka vi pd den, som komponerat den, harliga musiken eller den som forfattat don ansldende hyninen. Huru ofta ha ej dessa gripande sdnger sjung-its, “Trygg i Min Jesu flrmar, “Radda de doende” eller “Fralst av n d,” utan att en enda tanke av erkannande eller sympati riktats till den blinda forfattarinnan som upplyst varlden, med sin trosfriska sftng. Den 24 mars 1820 ftiddes i en oansenlig koja i Southeast. Putnam county. New New York. Fanny Crosby, en av vdrt slak-tes adlaste kvinnor. Hennes moder var en av dessa modiga. verksamma karaktarer fran New England, vilka hjalpte till att lag-ga grunden for denna republik. Hennos fa-ders namn var John Crosby. Han dog, in-nan Fanny fyllt sitt forstd fir. sd att lion kunde icke ens minnas honom, men han tillhorde en slakt, som gjort sig bemiirkt redan under kolonialtiden. Sd tidlgt som 1635 hade Crosby-familjen slagit sig ned vid Charles River i narheten av.Boston, och dessa Crosbys raknades bland grumllaggar-na till Harvard College. Ett sareget for-hftllande var det, att pd modernet hade fle-ra av Fanny Crosby.s foraldrar ndtt en sar-deles hog aider. Henncs mor levdc tills hon blev 91 dr och hennes mormor blev 103. Sjalv onskade Fanny f leva liingre an dct. men on.dast 94 dr fdrunnades det heune. Nar hon var sex vcckor gammal, blev hon ganska sjuk och sarskilt ogonen blevo angripna. De som hade vdrd om henne. lade ndgot .slags grot pd ogonen. Deras ofdr-stdnd och oforsiktighet gjorde. att hon for-lorade totalt sin syn. “Dd jag vaxte upp,” anmdrker hon i sin sjalvbiografi.’’ sade man mig. att jag skulle aldrig fd sc mina v n-ners anleten, eller faltets blommor. eller him lens blda valv. eller stjarnornas gylle- ne glans, men min moder sokte trosta mig med att visa huru tvenne av varldens stor-sta skalder varit blinda. och att ibland for-synen berovade vissa persoaer ndgon av deras fbrmdgor, for att deras andliga in-sikt skulle sd mycket fullkomllgare vackas till liv.” Fanny gbmde tidigt i sitt hjiirta en liten klenod. som hon kallade fdrnojaamhet, och denna skatt gjorde hennes liv lyckligt. Henncs poetiska begdvnlng visade sig redan vid 8 drs dlder, dd hon skrev foljande vackra lilla poem: 0 what a happy soul am I, Although 1 cannot see. 1 am resolved that in this world Contented I will be. How many blesssings I enjoy. That other People don't. To weep and sigh, because I'm blind. I cannot and I won’t. Hennes mormor tog stort intresse i henne och undervisade henne om Guds skiina natur, om floder och skogar och blommor och fdglar, om den harliga regnbdgen. i skyn. Violen var hennes favoritblomma. och som liten flicka skrev hon ett mycket vackert poem om den blyga blomman. Det var Sven hennes mormor, som meddelade henne de forsta grun.derna i kristendoms-kunskap. Hon berattar sjalv darom: “Det var mormor som bragte bibeln till .mig och mig till bibeln. Den lieliga bokens be-rattelser och sanningar kommo till mig over hennes lappar. trSngde in i mitt hjar-ta och slogo rot dar. Nar aftonens skug-gor folio, brukadc hon taga mig i sitt kna och gunga mig i sin gamla gungstol och he-ratta for mig om en god. himmelsk fader, som «dnt sin enfddde son, Jesus Kristus. ned till denna varlden for att bliva en Fral-sare och en, van for hela mdnskligheten. Sedan larde hon mig boja mina knan i bon.

Page 12 text:

10 THE BETHEL HERALD arv samma rost, till den plats, dar lian satt och dromde. Jag lade min hogra hand pA hans van.stra och sade “Van.” DA var det som tv lyckkiga alskare sutto under tys-t-nad mcdan 6olcns strAlar damsade kring de-ras hjassor och dagens gyllene sloja drog in sitt 1 jus. Van” tog upp karlekens har-pa och lat sina fingrar glida over strang-arn.as guld, och sjong for mig cn sann al-skares hjartesAng. FrAn den stunden blic-kade tvenne liv ut over ett nyfct universum. ty karlek motte karlek, och hela varlden var forandrad. Vi voro icke langre blin-da, ty karlekens ljus visade oss, var liljor-na blomma, var kristallklara vatten, finna sin mossbebramade kalla.” Efter ett fyr-tiofyra-Arigt aktenskap gick “Van” till sin Faders hue. DA skrev den blinda alska-rinnan: ‘Tis only a leaf, a withered leaf. But its story is fraught with pain; 'Twas the gift of one who is far away And will n.ever return again; ‘Tis only a leaf a withered leaf, And yet I prize it so, For it brings to my mem’ry the brightest hour I ever on earth shall know. ‘Tis only a leaf, a withered leaf, But its story is fraught with pain; ‘Twas the gift of one who is far away He will never return; but I feel ere long My spirit with his will be, And the old-time love shall be sweeter there Where I know that he waits for me. Under mAnga Ar var det Fanny Crosbys on.skan att kunna bli on hymnforfattarin-na, men det var ej forran Ar 1864 som ett tillfalle yppade sig fbr hcnne. En dag det Aret bad henne W. B. Bradbury skriva en hymn At honom. Efter tre dagar kom hon tillbaka med fdljande verser, till vilka han satte musik: We are going, we are going, To a home beyond the skies, Where the fields are robed in beauty. And the sunlight never dies; Where the fount of life is flowing In the valley green and fair, We shall dwell in love together; There will be n.o parting there. We are going, we are going, And the music we have heard Like the echo of the woodland. Or the carol of a bird; With the rosy light of morning. On the calm and fragrant air. Still it murmurs, 60ftly murmurs, There will be no parting there. We are going, we are going, When the day of life is o’er, To the pure and happy region. Where our friends have gone before; They are singing with the angels In that land so bright and fair; We shall dwell with them forever; There will be no parting there. Sedan var det mojligt for henne att fort-satta. och under de stora Moody och San-key vackelserna i England och Skottland pA 70-talet var det Fanny Crosby sAngerna, som voro mest omtyckta. i all synnerhet “Pass me not O Gentle Saviour,” om vilken Sankey sade. att det var ingen 6Ang som gjorde sA djupt intryck som den,na under London vackelsen 1874. En dag kom mr W. H. Doane till henne och sade: “Fanny jag har en melodi, till vilken jag onskade du ville skriva ord.” Han spelade igen.om den och genast utropade hon: “den me-lodin sager ‘Safe in the Arms of Jesus’ ” hon sprang upp pA sitt rum, och inom tret-tio minuter kom hon tillbaka med sin odod-liga sAng. I Ridgefield. Conn., blev hon bekant med Sylvester Main och hans son, Hubert P. Main, vilka tillhorde den stora firman Biglow and Main. For den,na firma skrev Fanny Crosby, och erholl betalning darfor. fern tusen, nio liundra sAnger, och mr Main beraknar, att hon skrivit for andra forlag-gare och vanner ytterligare tvA tusen sju hundra sAnger, sA att hennes poem av oli-ka slag overstiger Atta tusen. Kanske den mest omtyckta av hennes sAnger var “Saved by Grace.” Hon 6ande in don till Biglow and Main, och dar lades den in bland hundratals andra sAnger och