Bethel University - Spire Yearbook (St Paul, MN)

Page 9 text:

THE BETHEL HERALD 7 re an Moses. “Ty denne (Kristus) liar bli-vit aktad vard sb mycket storre ara an Moses. som den, vilken liar byggt ett bus, bar storre beder bn sjblva huset . Moses ar re-presentanten for lagen ocb lagforbundet: Kristus representerar den nye nbdeshus-hbllninger. (Job. 1: 17. Moses lagar orb forordningar galide i mbnga fall endast for Israel, ocb darfor kallar Paulus i 2 Ivor. 3 kap. gamla nbdes-hushbllningen for det “forsvinnande”, “do-dens ambete” ocb “fbrdomelsens ambete”. I samma kapitel framstaller Paulus p ett ovcrtygandc satt Kristi ambete hogre an Moses. Samma sak behandlas utforligare i Ebr. 8, 9 ocb 10 kapitel. Kristi ambete ar sb mycket bogre bn Moses, ty Kristus bva-gabragtc en Yarldsvid forsoning, darigenom gdrandc dot mojligt for alia att komma i livsgemenskap med Gud; db daremot den forsoning. som Moses irstiftade, galide endast for egendomsfolket. Kristus ar sble-des storre an Moses bbde vad deras person-ligbctcr ocb ambctcn betraffar. . VIKINGABLOD I AMERIKAXSKA ADKOR Tal vld Bethel Academy's avslutning den 8 jimi 1917 Ay Georgius For ett brtusende sedan, medan ftnnu det-ta vart stora ocb skona land var okiiiit for den dvriga varlden, stvrde vftra forfader, de • beryktade vikingnrna, sina fbrder till dessa kuster. En koloni grundlades, som dock till fdljd av fientliga indianer, bestod endast under trenne r. Lief Erikson bar den nu-mera oomtvistade aran att vara detta lands upptackare, medan Columbus inneliar ryk-tet att vara den forsta Jmmigranten frbn Spanien ocb den som gjorde Amerika kant for den dvriga civiliserade varlden. Aret 1007 fdddos dot fok-sta vita barnet pb Ame-rikansk jord av de nykomna kolonisterna frbn Skandinavien. Hans narnn var Snorro. Sedan denna koloni btervant till sitt land igen, gjordes inga nya forsok att befasta den nyfunna kontinenten. Det ar dock knappast troligt, att Columbus var okunnig om “lan-det i v stern”, innan ban foretog sin beryktade upptacktsresa. Det fdrbbllandet, att ban besokte Island dessforinnan, gor detta antagande val grundat. De islandska sa-gorna ocb traditionerna visste att omtala deras faders aventyr for brhundraden till-baka. Nar sedan detta land borjade befolkas av Europas soner ocb dottrar, funno vi viking-arnas attlingar ibland de forsta, sb att i dag de raknas i millioner. Vad hava de fort med sig till detta land av varde? Vad slags folk voro de? Vid studium av vikingen finna vi, att det mest utmarkando draget hos honom var bans starkt utpraglade individualitet. Han alskade obegrbnsad frihet ocb sjavstandig-het. Han utstod garna Nordens kalla kli-mat ellcr soderns brannande sol. Han sov pb marken under bar bimmel, bt barkbrod. drack rbgnvatten, gjorde skogen till sin bo-stad ocb de vilda djuren till sin foljeslagare. Men han kunde aldrig giva efter en tums-bredd av sina rattigheter som en fri man. Ingen konung har kunnat, for n gon langre tid, bliva absolut harskare over det skan-dinavlska folket. Ingen utlbndsk nation bar varit i stbnd att undertrycka dem. Men de hava sjalva avsatt regenter. De voro de sista att pbtaga sig det katolska oket; de voro de forsta att avkasta det. De voro vidare ett tappert folk. Deras mod gransade under stundom till grymhet. Dc jagadc manniskor ocb vilda djur ocb to-go allt. som var av varde; ty de ans go det en van bra att forvarva genom svett, vad de kunde forskaffa sig genom blod. Deras lb-ra var, att endast de tappra krigarna voro berattigade att i nasta varld umg s mod gudarna. Vikingarna hade ocksb en orubblig beslut-

Page 8 text:

6 TI-IE BETHEL HERALD MOSES SASOM EX FoREBILD TILL KRISTUS (Ett utdrng ur “Gudsmanncn Moses”, en gradunlnvlmndling) Av A. Lilienmrk. Icke endast lhAnga av Moses inrattningar hansyfta pA Kristus; utan Moses sjalv ar i mAnga li nseenden en fdrebild till honom. I forsta ruramet var Moses Media re. “DA hotade han att forgora dem; men Moses, den man som han utvalt, tradde fram sA-som medlare infor lionom till att avvanda bans vrede, att den icke skulle fordarva” (Ps. 106: 23). Likasom Kristus — genom doden pA korset - upptraddc sAsom med-lare mellan Gud och det fallna mannisko-slaktet, sA lick Moses tillfalle att gAng ef-ter annan framtrAda sAsom medlare mellan Gud och Israel. DA Israel Adrog sig Guds vrede genom att bygga guldkalven och till-bed ja den (2 Mos. 33), maste Moses fram och media mellan Gud och folket. Han bad och sade: “Men forlAt dem nu deras synd; varom icke, sA utplAna mig ur boken, i vil-ken du skriver” (32 v.). Och genom demia fdrbon raddades folket frAn sraffet. DA Israel knorrade och ropade emot Gud och Moses vid Kades Barnea, och delta tillviiga-gAende Adrog sig Guds vrede, mAste Moses Ater framtrada sAsom deras fdrebcdjare. Han slutar sin forbon med dessa ord: “SA till-giv nu detta folk dess missgarningar enligt din stora nAd, sAsom du liar lAtit din fdr-lAtelse folja detta folk allt ifrAn Egypten och iinda hit.” Huru val overensstamma icke dessa ord med vad Jesus sade dA han h ngde pa korset: “Fader, forl t dem; ty de veta icke vad de gdra (Luk. 23: 34). Emellertid svarade Gud pa Moses forbon och sade: “Jag vill tillgiva dem eftcr din bon” (4 Mos. 14: 19, 20). DA Israel vid gransen av Edoms land Anyo Adrog sig Guds vrede. mAste Moses Aterigen framtrada infor Gud. Det heter: “Och Moses bad for folket” (4 Mos. 21: 8). a veil denna gAng raddades folket genom Moses medling. Detta ar nAgra exemplar av de mAnga. SAsom fdrebild till Kristus se vi Moses liven sAsom frit ha re. Medlare- och fralsare-kallct komma egentligen i mveket niira for-bindelse med varandra. PA. samma gAng Moses medlade, blev han ocksA faktiskt fol-kets fralsare. Det var han som genom Guds hjalp fralste folket frAn undergAng vid Ito- da havet (2 Mos. 15). Genom sin forbon rad-dade Moses Israel i striden med Amalek (2 Mos. 17). Moses raddade eller fralste folket Yid Meriba, vid byggandet av guldkalven, vid Kades Barnea och andra platser. DA vi tanka pA betydelsen av ordet “fralsare” eller “raddare”, som ar “en som hjal-per ur nbden”, se vi, att Moses var en for-trafflig forebild till Kristus i detta liiinseen-dc. SAsom friilsarekallet for Kristus inne-bar lidande, sA var det ock for Moses. DA det i Ebr. 11: 27 heter, att “med den osyn-lige liksom for dgonen hardade han ut”, sA framgAr harav, att Moses fick genomgA mycket som vi icke hava den ringaste fore-stallning om. Vem kan val vaga bdrdan av det ansvar, vilket vilade pA Moses skuldror till fdljd av (let stora uppdrag, som var honom anfortrott? Vidare var Moses Ivri3ti fdrebild i egen-skap av herdc. I Job. Ev. 10 kapitel sager sig Jesus vara den gode herden, som foder, vArcar sig om och beskyddar sina fAr. I liknande bemarkelse var Moses en lierde for Israel. Det var genom honom de lingo man-nat att ata, det var genom honom do i ok-nen fingo vatten att dricka, och det var genom Moses som de beskyddades frAn sina mAnga fiender. Lika litet som en fArskock kan reda sig pA egen hand, lika litet synes Israel ha kunnat gdra det. Moses fick vara allt for dem. Utan honom hade (let gAtt dem ilia. Det var han, som, i likliet med en lierde, vakar over och vArdar sig om sina fAr, genom sitt fadcrliga och herdelika upp-tradande fdrde dem fram till gransen av Ka-naans land. SAsom avslutning pA detta sammanhang pApcka vi, att Hoses Tar Israels fdrstc store profet; Kristus iir deras sistc och stdrstc. Bibeln sjalv lar att Moses var Israels stor-ste profet (5 Mos. 34: 10—12, och att sA ar fallet. kan ingen bestrida. Judarna sjAlva betrakta honom sAsoni sAdan. Talrika bi-bclstallcn bAdc i Gamla och Nya Testamen-tet vittna om det minne varuti han levde. I Ebr. 3: 1—6 gor bokens forfattare en jam-fdrelse mellan dessa bAda man och kom-mer till den slutsatsen, att Kristus ar stor-

Page 10 text:

8 THE BETHEL HERALD samket. I21 tet nederlag var for dein avgo-rande. Misslyckat foretag betvdde emlast drojsmil. Ingenting var for svirt for dem att overvinna. Berg, Ploder. oknar. hav hindrade deni aldrig. Karl XII var en god representant av denna vikingarnas egen-skap. “Friboren man ej vika vill, ty varlden hor den frie till.” Vid sidan av allt detta var den gamla vi-kingen, pi del kela taget, arlig ocli san-ningsalskande, men aven fasansfullt hamd-lysten. Det var sallan, som miskund fick rum i bans hirda brbst. Han forlat aldrig en forolampning. Men ett lofte var alltid billet sival till van som fiende. “Hans handslag gallde mer an ed och skrift”. De som voro oppna och okonstlade mot fiendcrna. vanliga och barmhartiga mot dc svaga och varnlosa. hollos i den storsta ara. Deras fostbrodralag voro heliga forbund, som ingingos genom att bppna varandras idror i armen och lita blodet flyta tillsam-mans pi jorden, varvid en ed togs att for livet dela ljuvt och lett gemensamt samt hamna varandras dod. Gastvanlighet hade stor betydelse i nord-raannens religion. En slags oskriven lag fordrade av dem, att de skulle traktera utan betalning och for obestamd tid, enligt deras basta formiga, vilken som heist, van eller fiende, som var i beliov av hjalp. Ingen be-hovde frukta, si hinge han var en vikings giist. N’ordminnen hade en stbrre aktning for kvinnan, an de fiesta andra hedniska natio-nerna haft. Det ar sant, att de kopte sina hustrur frin den blivande svarfadern, men kvinnan var alltid behandlad med storsta respekt och bmhet och har aldrig varit ni-gons slav. Mannen voro fastade vid hem-met och familjcn och njoto med de sina hem-mets forminer. Vikir.gen har alltid varit val kind for sin djupa karlek till det storslagna i naturen. De hoga bergen, de rika slatterna, de bru-sande forsarna, skogens suckande, raidnatts-solens strilglans och norrskenets praktverk hava inspirerat honom till att skriva minga och vackra ballader. Ett utpraglat noje for vidlyftiga aventyr vackte begar hos honom till de mest vigsamma bedrifter pi bide land och hav. “Vid femton irs ilder blev stugan mig tring, dar jag bodde med moder min. Att vakta pi gettren blev dagen mig ling; jag bytte om hig och sinn'. Jag dromde, Jag tinkte — jag vet icke vad; jag kunde som forr ej mer vara glad uti skogcn. ‘‘En morgon frin stranden ett skepp jag sig; som en pil in i viken det skbt. Di svallde mig brostet, di brande mig hig, di visste jag, vad mig trot. Jag lopp ifrin gettren och moder min, och vikingen tog mig i skeppet in uppi havet.” Med sidana karaktarsdrag hos vikingen ar det helt naturligt, att vi aven skulle fin-na hos honom en ungdomlig livaktighet, vil-ket, itminstone i lians tidigare ir, drev honom att strida tappert och forlioppnings-fullt for stora id6er; en klar blick och en iikta uppriktighet, som ledde till att forak-ta bedragerier och smiaktiga fordomar samt hansvnslost ogilla allt simpelt och for-vrangt; en sinnesstamning,.som understun-dom gransade till grubbleri och svirmod. ‘‘Och mark det vemodsdraget over pannan, ett nordiskt singardrag, en sing i roscnrbtt”. I deras singer forekommer en ton av all-var, och uti deras gudsdyrkan lade de i dagen ett oskrvmtat uppsit. Vi komma ocksi Ihig, att det var vikingarnas sbner, som med Gustav Adolf i spetsen raddade pro-testantismen it varlden, fastan det kostade ‘‘guldkonungens” hjarteblod. Sidana voro vira forfader, de gamla vi-kingarna. Deras efterkommandes insats i detta lands utveckling pi alia omriden ar ovarderlig. De ha blivit i mingt och myc-ket battre lottade an andra folkslag, de aga hogre bildning och sti hogre i bide re-ligiost som socialt avseende. De antaga hastigt lar.dets seder och sprik och alska dess inrattningar. De ha fort med sig friii Norden sitt fadernearv och inplantade det pi amerikansk jord. Uti amerikanska idror ha de ingjutit akta blitt vikingablod och skankt denna nation ett sunt, starkt och foretagsamt folk. (Motivet hamtat frin The History of the Scandinavians.”)