Bethel University - Spire Yearbook (St Paul, MN)

Page 8 text:

6 TI-IE BETHEL HERALD MOSES SASOM EX FoREBILD TILL KRISTUS (Ett utdrng ur “Gudsmanncn Moses”, en gradunlnvlmndling) Av A. Lilienmrk. Icke endast lhAnga av Moses inrattningar hansyfta pA Kristus; utan Moses sjalv ar i mAnga li nseenden en fdrebild till honom. I forsta ruramet var Moses Media re. “DA hotade han att forgora dem; men Moses, den man som han utvalt, tradde fram sA-som medlare infor lionom till att avvanda bans vrede, att den icke skulle fordarva” (Ps. 106: 23). Likasom Kristus — genom doden pA korset - upptraddc sAsom med-lare mellan Gud och det fallna mannisko-slaktet, sA lick Moses tillfalle att gAng ef-ter annan framtrAda sAsom medlare mellan Gud och Israel. DA Israel Adrog sig Guds vrede genom att bygga guldkalven och till-bed ja den (2 Mos. 33), maste Moses fram och media mellan Gud och folket. Han bad och sade: “Men forlAt dem nu deras synd; varom icke, sA utplAna mig ur boken, i vil-ken du skriver” (32 v.). Och genom demia fdrbon raddades folket frAn sraffet. DA Israel knorrade och ropade emot Gud och Moses vid Kades Barnea, och delta tillviiga-gAende Adrog sig Guds vrede, mAste Moses Ater framtrada sAsom deras fdrebcdjare. Han slutar sin forbon med dessa ord: “SA till-giv nu detta folk dess missgarningar enligt din stora nAd, sAsom du liar lAtit din fdr-lAtelse folja detta folk allt ifrAn Egypten och iinda hit.” Huru val overensstamma icke dessa ord med vad Jesus sade dA han h ngde pa korset: “Fader, forl t dem; ty de veta icke vad de gdra (Luk. 23: 34). Emellertid svarade Gud pa Moses forbon och sade: “Jag vill tillgiva dem eftcr din bon” (4 Mos. 14: 19, 20). DA Israel vid gransen av Edoms land Anyo Adrog sig Guds vrede. mAste Moses Aterigen framtrada infor Gud. Det heter: “Och Moses bad for folket” (4 Mos. 21: 8). a veil denna gAng raddades folket genom Moses medling. Detta ar nAgra exemplar av de mAnga. SAsom fdrebild till Kristus se vi Moses liven sAsom frit ha re. Medlare- och fralsare-kallct komma egentligen i mveket niira for-bindelse med varandra. PA. samma gAng Moses medlade, blev han ocksA faktiskt fol-kets fralsare. Det var han som genom Guds hjalp fralste folket frAn undergAng vid Ito- da havet (2 Mos. 15). Genom sin forbon rad-dade Moses Israel i striden med Amalek (2 Mos. 17). Moses raddade eller fralste folket Yid Meriba, vid byggandet av guldkalven, vid Kades Barnea och andra platser. DA vi tanka pA betydelsen av ordet “fralsare” eller “raddare”, som ar “en som hjal-per ur nbden”, se vi, att Moses var en for-trafflig forebild till Kristus i detta liiinseen-dc. SAsom friilsarekallet for Kristus inne-bar lidande, sA var det ock for Moses. DA det i Ebr. 11: 27 heter, att “med den osyn-lige liksom for dgonen hardade han ut”, sA framgAr harav, att Moses fick genomgA mycket som vi icke hava den ringaste fore-stallning om. Vem kan val vaga bdrdan av det ansvar, vilket vilade pA Moses skuldror till fdljd av (let stora uppdrag, som var honom anfortrott? Vidare var Moses Ivri3ti fdrebild i egen-skap av herdc. I Job. Ev. 10 kapitel sager sig Jesus vara den gode herden, som foder, vArcar sig om och beskyddar sina fAr. I liknande bemarkelse var Moses en lierde for Israel. Det var genom honom de lingo man-nat att ata, det var genom honom do i ok-nen fingo vatten att dricka, och det var genom Moses som de beskyddades frAn sina mAnga fiender. Lika litet som en fArskock kan reda sig pA egen hand, lika litet synes Israel ha kunnat gdra det. Moses fick vara allt for dem. Utan honom hade (let gAtt dem ilia. Det var han, som, i likliet med en lierde, vakar over och vArdar sig om sina fAr, genom sitt fadcrliga och herdelika upp-tradande fdrde dem fram till gransen av Ka-naans land. SAsom avslutning pA detta sammanhang pApcka vi, att Hoses Tar Israels fdrstc store profet; Kristus iir deras sistc och stdrstc. Bibeln sjalv lar att Moses var Israels stor-ste profet (5 Mos. 34: 10—12, och att sA ar fallet. kan ingen bestrida. Judarna sjAlva betrakta honom sAsoni sAdan. Talrika bi-bclstallcn bAdc i Gamla och Nya Testamen-tet vittna om det minne varuti han levde. I Ebr. 3: 1—6 gor bokens forfattare en jam-fdrelse mellan dessa bAda man och kom-mer till den slutsatsen, att Kristus ar stor-

Page 7 text:

THE BETHEL HERALD 6 att singer skulle sjungas vid motena. Under dessa forhillanden fbrfattades singer-na. och det ar darfor mycket latt att forsti innehillet av dem. Biskop Ken ock Charles Wesley aro de mest bemarkta forfattar-ne under denna period. Den andra perioden riknas Ifrin ir 1780 till 1850. Vad som sarskilt kannetecknar denna tid ar den missions och evangeliska anda, som man finner i hymnerna. Den protestantiska kristendomen blir mera fri ifrin politiken och roner icke ringa fram-ging. Benjamin Beldome, Miss Charlotte Elliot och Sarah Flower Adams aro de mest bemarkta forfattarne under denna period. Den tredje perioden raknas ifrin Ar 1850 till nu. Man marker, att singens inneliill ar doktrinellt och stundom lfttt till sin na-tur ocli darfor ej si vardefull som den gam-la singen. Med delta vilja vi ej saga, att kristendomen forsamras, utan man saknar fastmer djupa andliga forfattare. John Mason Neale och Frances Giddley Havengal aro tvi av de mest framstiende fdrfattarne under denna period. Vi tacka John Neale for singen: “Jerusalem the Golden” och Miss Havengal for hymnen, “Take my Life and let it be.” Vi vanda oss nu till de skandinaviska landerna. Fore reformationen funnos dar ganska fi singer tillgangliga for folket i allmanhet. ICatolska kyrkan hade nigra som de anvande. Nar reformationen brot frani, blevo dessa lander grfpna av dess ande och en betydelsefull forandring agdc rum. Antalet av svenska singforfattare ar icke stort. Dock hava de fi, som skrivit, gjort ett gott arbete. Den forste svenske sing-fdrfattaren var smedsonen Olaus Petri. Han utgav nigra svenska visor pi dot vardag-liga spriket, och bans broder Laurentius Petri utgav aven en s ngbok, vilken ban kallade Laurentius Petri Hymnbok” Efter dessa tvi marka Yi Ilikan Spegel och Jes-per Smcdbcrg. Smcdberg forbattrade svenska psalmboken. Pietisterna borjade nu upptrada i Sverige, och dessa, vilkas trosbrdder hade varit verk-samma pi singens omride i Tyskland, borjade aven har utgiva singbocker. Frin dessa kommo Mose och Lambsens Visor”. Rationalism intrangde nu i Sverige och dess milsman begarde en ny singbok, som ut-gavs 1793 under naran “Uppsala Hymner.” Den mest framstiende av alia svenska singforfattare ar Johan Olov Wallin. Ar 1811 tillsattes en psalmbokskommitt6 i vilken Wallin blcv den ledande sjalen och den pi vilket det huvudsakliga arbete foil. Ar 1819 var psalmboken fardig for anta-gande. Norges och Danmarks singhistoria ar na-stan densamma. Den fdrsta hymnboken, som vi finna i Danmark utgavs av Klaus Mortcnsen. Den kallades “En Ny Hand-bog, med psalmer og andlige lovsinger, urdrage aff then Hellige Schrifft”. Sedan hava de fitt “Andelige Sjungechor” av Tomas Kingo, Ny Salmbog” av Erik Pontop-pidan och “Psalmeboge for Kirke og Iljem.” Norge har “Christelige Psalmer til Hus-andagt og Sholebrug” av Johan Nikolai Frantzen, och “Kirke-Salm-Bogen” av M. B. Landstad. Vi vanda oss nu till Amerika, som har en valdig mangd utav hymner. Minga aro goda, men det finns aven minga, som aro vardelosa. Under Amerikas forsta period anvandes singer ifrin England och Tyskland. Ar 1640 utgavs Amerikas forsta singbok. “The Bay Psalm Book”. Sedan dess hava vi fitt si minga singbocker, att det skulle vara nastan omojligt att namna dem alia. Tomas Hastings grundlade den amerikan-ska hymnologien. Han utgav singboken, som kallas “Church Melodics.” Den person, som mest intresserar oss ar forfattarinnan Fanny Crosby. Vad denna blinda forfattarinna onskade gora var att sprida Guds ord omkring hela landet. I detta lyckades lion, ty ifrin hennes penna hava kommit itta tusen hymner. Nigra av dessa aro, Safe in the Arms of Jesus”, “Pass me not, 0 gentle Savior”, och “Rescue the Perishing”. Tusentals manniskor hava hurt dessa singer, och igenom dem hava minga funnit Jesus. Under den senare tiden hava nastan alia evangelister haft singare med sig, som ut-givit singbocker. Di nu den andliga singen varit oss till si stor nytta, litom oss di tacka Gud for don och hruka den visligt.

Page 9 text:

THE BETHEL HERALD 7 re an Moses. “Ty denne (Kristus) liar bli-vit aktad vard sb mycket storre ara an Moses. som den, vilken liar byggt ett bus, bar storre beder bn sjblva huset . Moses ar re-presentanten for lagen ocb lagforbundet: Kristus representerar den nye nbdeshus-hbllninger. (Job. 1: 17. Moses lagar orb forordningar galide i mbnga fall endast for Israel, ocb darfor kallar Paulus i 2 Ivor. 3 kap. gamla nbdes-hushbllningen for det “forsvinnande”, “do-dens ambete” ocb “fbrdomelsens ambete”. I samma kapitel framstaller Paulus p ett ovcrtygandc satt Kristi ambete hogre an Moses. Samma sak behandlas utforligare i Ebr. 8, 9 ocb 10 kapitel. Kristi ambete ar sb mycket bogre bn Moses, ty Kristus bva-gabragtc en Yarldsvid forsoning, darigenom gdrandc dot mojligt for alia att komma i livsgemenskap med Gud; db daremot den forsoning. som Moses irstiftade, galide endast for egendomsfolket. Kristus ar sble-des storre an Moses bbde vad deras person-ligbctcr ocb ambctcn betraffar. . VIKINGABLOD I AMERIKAXSKA ADKOR Tal vld Bethel Academy's avslutning den 8 jimi 1917 Ay Georgius For ett brtusende sedan, medan ftnnu det-ta vart stora ocb skona land var okiiiit for den dvriga varlden, stvrde vftra forfader, de • beryktade vikingnrna, sina fbrder till dessa kuster. En koloni grundlades, som dock till fdljd av fientliga indianer, bestod endast under trenne r. Lief Erikson bar den nu-mera oomtvistade aran att vara detta lands upptackare, medan Columbus inneliar ryk-tet att vara den forsta Jmmigranten frbn Spanien ocb den som gjorde Amerika kant for den dvriga civiliserade varlden. Aret 1007 fdddos dot fok-sta vita barnet pb Ame-rikansk jord av de nykomna kolonisterna frbn Skandinavien. Hans narnn var Snorro. Sedan denna koloni btervant till sitt land igen, gjordes inga nya forsok att befasta den nyfunna kontinenten. Det ar dock knappast troligt, att Columbus var okunnig om “lan-det i v stern”, innan ban foretog sin beryktade upptacktsresa. Det fdrbbllandet, att ban besokte Island dessforinnan, gor detta antagande val grundat. De islandska sa-gorna ocb traditionerna visste att omtala deras faders aventyr for brhundraden till-baka. Nar sedan detta land borjade befolkas av Europas soner ocb dottrar, funno vi viking-arnas attlingar ibland de forsta, sb att i dag de raknas i millioner. Vad hava de fort med sig till detta land av varde? Vad slags folk voro de? Vid studium av vikingen finna vi, att det mest utmarkando draget hos honom var bans starkt utpraglade individualitet. Han alskade obegrbnsad frihet ocb sjavstandig-het. Han utstod garna Nordens kalla kli-mat ellcr soderns brannande sol. Han sov pb marken under bar bimmel, bt barkbrod. drack rbgnvatten, gjorde skogen till sin bo-stad ocb de vilda djuren till sin foljeslagare. Men han kunde aldrig giva efter en tums-bredd av sina rattigheter som en fri man. Ingen konung har kunnat, for n gon langre tid, bliva absolut harskare over det skan-dinavlska folket. Ingen utlbndsk nation bar varit i stbnd att undertrycka dem. Men de hava sjalva avsatt regenter. De voro de sista att pbtaga sig det katolska oket; de voro de forsta att avkasta det. De voro vidare ett tappert folk. Deras mod gransade under stundom till grymhet. Dc jagadc manniskor ocb vilda djur ocb to-go allt. som var av varde; ty de ans go det en van bra att forvarva genom svett, vad de kunde forskaffa sig genom blod. Deras lb-ra var, att endast de tappra krigarna voro berattigade att i nasta varld umg s mod gudarna. Vikingarna hade ocksb en orubblig beslut-