Bethel University - Spire Yearbook (St Paul, MN)

Page 7 text:

THE BETHEL HERALD 6 att singer skulle sjungas vid motena. Under dessa forhillanden fbrfattades singer-na. och det ar darfor mycket latt att forsti innehillet av dem. Biskop Ken ock Charles Wesley aro de mest bemarkta forfattar-ne under denna period. Den andra perioden riknas Ifrin ir 1780 till 1850. Vad som sarskilt kannetecknar denna tid ar den missions och evangeliska anda, som man finner i hymnerna. Den protestantiska kristendomen blir mera fri ifrin politiken och roner icke ringa fram-ging. Benjamin Beldome, Miss Charlotte Elliot och Sarah Flower Adams aro de mest bemarkta forfattarne under denna period. Den tredje perioden raknas ifrin Ar 1850 till nu. Man marker, att singens inneliill ar doktrinellt och stundom lfttt till sin na-tur ocli darfor ej si vardefull som den gam-la singen. Med delta vilja vi ej saga, att kristendomen forsamras, utan man saknar fastmer djupa andliga forfattare. John Mason Neale och Frances Giddley Havengal aro tvi av de mest framstiende fdrfattarne under denna period. Vi tacka John Neale for singen: “Jerusalem the Golden” och Miss Havengal for hymnen, “Take my Life and let it be.” Vi vanda oss nu till de skandinaviska landerna. Fore reformationen funnos dar ganska fi singer tillgangliga for folket i allmanhet. ICatolska kyrkan hade nigra som de anvande. Nar reformationen brot frani, blevo dessa lander grfpna av dess ande och en betydelsefull forandring agdc rum. Antalet av svenska singforfattare ar icke stort. Dock hava de fi, som skrivit, gjort ett gott arbete. Den forste svenske sing-fdrfattaren var smedsonen Olaus Petri. Han utgav nigra svenska visor pi dot vardag-liga spriket, och bans broder Laurentius Petri utgav aven en s ngbok, vilken ban kallade Laurentius Petri Hymnbok” Efter dessa tvi marka Yi Ilikan Spegel och Jes-per Smcdbcrg. Smcdberg forbattrade svenska psalmboken. Pietisterna borjade nu upptrada i Sverige, och dessa, vilkas trosbrdder hade varit verk-samma pi singens omride i Tyskland, borjade aven har utgiva singbocker. Frin dessa kommo Mose och Lambsens Visor”. Rationalism intrangde nu i Sverige och dess milsman begarde en ny singbok, som ut-gavs 1793 under naran “Uppsala Hymner.” Den mest framstiende av alia svenska singforfattare ar Johan Olov Wallin. Ar 1811 tillsattes en psalmbokskommitt6 i vilken Wallin blcv den ledande sjalen och den pi vilket det huvudsakliga arbete foil. Ar 1819 var psalmboken fardig for anta-gande. Norges och Danmarks singhistoria ar na-stan densamma. Den fdrsta hymnboken, som vi finna i Danmark utgavs av Klaus Mortcnsen. Den kallades “En Ny Hand-bog, med psalmer og andlige lovsinger, urdrage aff then Hellige Schrifft”. Sedan hava de fitt “Andelige Sjungechor” av Tomas Kingo, Ny Salmbog” av Erik Pontop-pidan och “Psalmeboge for Kirke og Iljem.” Norge har “Christelige Psalmer til Hus-andagt og Sholebrug” av Johan Nikolai Frantzen, och “Kirke-Salm-Bogen” av M. B. Landstad. Vi vanda oss nu till Amerika, som har en valdig mangd utav hymner. Minga aro goda, men det finns aven minga, som aro vardelosa. Under Amerikas forsta period anvandes singer ifrin England och Tyskland. Ar 1640 utgavs Amerikas forsta singbok. “The Bay Psalm Book”. Sedan dess hava vi fitt si minga singbocker, att det skulle vara nastan omojligt att namna dem alia. Tomas Hastings grundlade den amerikan-ska hymnologien. Han utgav singboken, som kallas “Church Melodics.” Den person, som mest intresserar oss ar forfattarinnan Fanny Crosby. Vad denna blinda forfattarinna onskade gora var att sprida Guds ord omkring hela landet. I detta lyckades lion, ty ifrin hennes penna hava kommit itta tusen hymner. Nigra av dessa aro, Safe in the Arms of Jesus”, “Pass me not, 0 gentle Savior”, och “Rescue the Perishing”. Tusentals manniskor hava hurt dessa singer, och igenom dem hava minga funnit Jesus. Under den senare tiden hava nastan alia evangelister haft singare med sig, som ut-givit singbocker. Di nu den andliga singen varit oss till si stor nytta, litom oss di tacka Gud for don och hruka den visligt.

Page 6 text:

A THE BETHEL HERALD giiiiiii!iiiicaiiiiiiiiiiiiiiiic3iiiiiiiiiiiic]iiiiiiiiiiiicaiuiiiiiiiiic]iiiiiiiiiiiiniiiiiiii!iiii;]iiiiiiiiiiiic3iiiiiiiiiiiic3iiiiiiiiiiii2 | 'J'eologiska Qeminariets vdelning 1 : “Segern, som har overvunnit varlden, var tro.” 1 John 5: 4. | IIIIIIIIIIIC3lllllllllllin!IIIIIIIIIIIC3IIIIIIIIIIIIC3lllllllllllinilllllllllllC3llllllllllll[3IIIIIIIIIIIIC3llllllllimilllC3llllllllllll DEN PROTESTANTISKA HYMNOLOGIENS HISTORIA (Utdragr ur eu gradualnvhandllng) Af John G. Johnson Fr n tidiga dagar har s ngen spelat en stor roll i manskliglietens historia och sar-skilt sedan kyrkan uppkom. Den liar givit uttryck t de religibsa kdnslor, som bott i manniskohjartat. Fr n och raed det sjette scklet bcgransades s ngen till kyrkan och klostren endast. I kyrkorna fingo blott prasterna sjunga. Fore det sjatte seklet tillats folket att deltaga med i den unisona s ngen. Ebrccrna cllcr judarna voro mycket be-g vade s som s ngare, och ratt ofta ser man huru de uppstamde en lovs ng till Gud. Ifr n dessa f vi v ra forsta lovs nger eller hymner. I bibelns forsta bok lasa vi om Miriams och Moses lovs nger. Litct langrc fram, i domarebokens femte kapitel, lasa vi om Deboras lovs ng. I l:a Samuels bok mota vi Hannas lovs ng och darefter den stora samlingen benamd psalmerna. D vi komma till Nya Tcstamcntct, s traffa vi bland andra anglas ngen vid Jesu fodelse och m nga flora som vi ej hava rum att namna. Vi vanda oss nu till den latinska kyrkan och dar marka vi, hur s ngen vinner framsteg under ledning av Hilarus av Poi-tieus, Ambrosius och Prudentius, Gregorius, Nazianzen och Efraim Syrus, vilka forde fram s ngen i den greklska kyrkan. Under gamla tiden funnos ganska f , som agnade n gon tid t s ngen, men d vi komma till medeltiden finna vi, att nastan alia kyrkans storman fbrsoka att dikta nya eller forbattra aldre s nger. Darfur gjorde ock s ngen valdiga framsteg under denna tid. Fore reformationen gallde for Tyskland s som for andra lander den regeln, att folket icke fick sjunga vid motena. Endast prasterna och ibland de hogste i tjansten fin-go prisa Gud p detta satt. D reformations-rorclsen brot fram och avbrot forbindelsen emellan katolska kyrkan och protestanterna, tillintetgjordes aven de katolska prasternas obibliska lagar ang ende s ngen vid guds-tjansten. Folket fick nu b de njuta av och instamma i den gemensamma s ngen. Den tanken ar gangse ibland de fiesta fcis-torieskrivarne, att Martin Luther var upp-hovsmannen, ja, sjalva fadern till den and-liga s ngen i Tyskland. Luther Yar inga-lunda den ende, som hade skiljt sig ifr n den katolska kyrkan. De bohmiska brdder-na, som ock hade uttratt ur den samma, forfattade m nga hymner; somliga av dessa blevo oversatta till det tyska spr ket av Michael Weiss. Dessa s ngcr spriddes ut ibland folket och gjorde, att m nga vande sig ifr n katolska kyrkan och borjade att sjalva dyrka Gud med bon och s ng. Detta var p grund av den religiosa ar.da, som fanns i dessa s nger. Sedan den tiden har s ngen utvecklats och spritts overallt. Vi g till England1 och finna, att hymno-logiens historia dar uppdelas i tre perio-der. Den forsta perioden var emellan 1G50 och 1780. Detta var en sv r tid b de inom kyrka och stat. Strid och oordning fanns overallt. Inbordes krig p gick mellan puri-taner och hogkyrkliga. M nga ville icke,

Page 8 text:

6 TI-IE BETHEL HERALD MOSES SASOM EX FoREBILD TILL KRISTUS (Ett utdrng ur “Gudsmanncn Moses”, en gradunlnvlmndling) Av A. Lilienmrk. Icke endast lhAnga av Moses inrattningar hansyfta pA Kristus; utan Moses sjalv ar i mAnga li nseenden en fdrebild till honom. I forsta ruramet var Moses Media re. “DA hotade han att forgora dem; men Moses, den man som han utvalt, tradde fram sA-som medlare infor lionom till att avvanda bans vrede, att den icke skulle fordarva” (Ps. 106: 23). Likasom Kristus — genom doden pA korset - upptraddc sAsom med-lare mellan Gud och det fallna mannisko-slaktet, sA lick Moses tillfalle att gAng ef-ter annan framtrAda sAsom medlare mellan Gud och Israel. DA Israel Adrog sig Guds vrede genom att bygga guldkalven och till-bed ja den (2 Mos. 33), maste Moses fram och media mellan Gud och folket. Han bad och sade: “Men forlAt dem nu deras synd; varom icke, sA utplAna mig ur boken, i vil-ken du skriver” (32 v.). Och genom demia fdrbon raddades folket frAn sraffet. DA Israel knorrade och ropade emot Gud och Moses vid Kades Barnea, och delta tillviiga-gAende Adrog sig Guds vrede, mAste Moses Ater framtrada sAsom deras fdrebcdjare. Han slutar sin forbon med dessa ord: “SA till-giv nu detta folk dess missgarningar enligt din stora nAd, sAsom du liar lAtit din fdr-lAtelse folja detta folk allt ifrAn Egypten och iinda hit.” Huru val overensstamma icke dessa ord med vad Jesus sade dA han h ngde pa korset: “Fader, forl t dem; ty de veta icke vad de gdra (Luk. 23: 34). Emellertid svarade Gud pa Moses forbon och sade: “Jag vill tillgiva dem eftcr din bon” (4 Mos. 14: 19, 20). DA Israel vid gransen av Edoms land Anyo Adrog sig Guds vrede. mAste Moses Aterigen framtrada infor Gud. Det heter: “Och Moses bad for folket” (4 Mos. 21: 8). a veil denna gAng raddades folket genom Moses medling. Detta ar nAgra exemplar av de mAnga. SAsom fdrebild till Kristus se vi Moses liven sAsom frit ha re. Medlare- och fralsare-kallct komma egentligen i mveket niira for-bindelse med varandra. PA. samma gAng Moses medlade, blev han ocksA faktiskt fol-kets fralsare. Det var han som genom Guds hjalp fralste folket frAn undergAng vid Ito- da havet (2 Mos. 15). Genom sin forbon rad-dade Moses Israel i striden med Amalek (2 Mos. 17). Moses raddade eller fralste folket Yid Meriba, vid byggandet av guldkalven, vid Kades Barnea och andra platser. DA vi tanka pA betydelsen av ordet “fralsare” eller “raddare”, som ar “en som hjal-per ur nbden”, se vi, att Moses var en for-trafflig forebild till Kristus i detta liiinseen-dc. SAsom friilsarekallet for Kristus inne-bar lidande, sA var det ock for Moses. DA det i Ebr. 11: 27 heter, att “med den osyn-lige liksom for dgonen hardade han ut”, sA framgAr harav, att Moses fick genomgA mycket som vi icke hava den ringaste fore-stallning om. Vem kan val vaga bdrdan av det ansvar, vilket vilade pA Moses skuldror till fdljd av (let stora uppdrag, som var honom anfortrott? Vidare var Moses Ivri3ti fdrebild i egen-skap av herdc. I Job. Ev. 10 kapitel sager sig Jesus vara den gode herden, som foder, vArcar sig om och beskyddar sina fAr. I liknande bemarkelse var Moses en lierde for Israel. Det var genom honom de lingo man-nat att ata, det var genom honom do i ok-nen fingo vatten att dricka, och det var genom Moses som de beskyddades frAn sina mAnga fiender. Lika litet som en fArskock kan reda sig pA egen hand, lika litet synes Israel ha kunnat gdra det. Moses fick vara allt for dem. Utan honom hade (let gAtt dem ilia. Det var han, som, i likliet med en lierde, vakar over och vArdar sig om sina fAr, genom sitt fadcrliga och herdelika upp-tradande fdrde dem fram till gransen av Ka-naans land. SAsom avslutning pA detta sammanhang pApcka vi, att Hoses Tar Israels fdrstc store profet; Kristus iir deras sistc och stdrstc. Bibeln sjalv lar att Moses var Israels stor-ste profet (5 Mos. 34: 10—12, och att sA ar fallet. kan ingen bestrida. Judarna sjAlva betrakta honom sAsoni sAdan. Talrika bi-bclstallcn bAdc i Gamla och Nya Testamen-tet vittna om det minne varuti han levde. I Ebr. 3: 1—6 gor bokens forfattare en jam-fdrelse mellan dessa bAda man och kom-mer till den slutsatsen, att Kristus ar stor-