Bethel University - Spire Yearbook (St Paul, MN)

Page 10 text:

8 THE BETHEL HERALD samket. I21 tet nederlag var for dein avgo-rande. Misslyckat foretag betvdde emlast drojsmil. Ingenting var for svirt for dem att overvinna. Berg, Ploder. oknar. hav hindrade deni aldrig. Karl XII var en god representant av denna vikingarnas egen-skap. “Friboren man ej vika vill, ty varlden hor den frie till.” Vid sidan av allt detta var den gamla vi-kingen, pi del kela taget, arlig ocli san-ningsalskande, men aven fasansfullt hamd-lysten. Det var sallan, som miskund fick rum i bans hirda brbst. Han forlat aldrig en forolampning. Men ett lofte var alltid billet sival till van som fiende. “Hans handslag gallde mer an ed och skrift”. De som voro oppna och okonstlade mot fiendcrna. vanliga och barmhartiga mot dc svaga och varnlosa. hollos i den storsta ara. Deras fostbrodralag voro heliga forbund, som ingingos genom att bppna varandras idror i armen och lita blodet flyta tillsam-mans pi jorden, varvid en ed togs att for livet dela ljuvt och lett gemensamt samt hamna varandras dod. Gastvanlighet hade stor betydelse i nord-raannens religion. En slags oskriven lag fordrade av dem, att de skulle traktera utan betalning och for obestamd tid, enligt deras basta formiga, vilken som heist, van eller fiende, som var i beliov av hjalp. Ingen be-hovde frukta, si hinge han var en vikings giist. N’ordminnen hade en stbrre aktning for kvinnan, an de fiesta andra hedniska natio-nerna haft. Det ar sant, att de kopte sina hustrur frin den blivande svarfadern, men kvinnan var alltid behandlad med storsta respekt och bmhet och har aldrig varit ni-gons slav. Mannen voro fastade vid hem-met och familjcn och njoto med de sina hem-mets forminer. Vikir.gen har alltid varit val kind for sin djupa karlek till det storslagna i naturen. De hoga bergen, de rika slatterna, de bru-sande forsarna, skogens suckande, raidnatts-solens strilglans och norrskenets praktverk hava inspirerat honom till att skriva minga och vackra ballader. Ett utpraglat noje for vidlyftiga aventyr vackte begar hos honom till de mest vigsamma bedrifter pi bide land och hav. “Vid femton irs ilder blev stugan mig tring, dar jag bodde med moder min. Att vakta pi gettren blev dagen mig ling; jag bytte om hig och sinn'. Jag dromde, Jag tinkte — jag vet icke vad; jag kunde som forr ej mer vara glad uti skogcn. ‘‘En morgon frin stranden ett skepp jag sig; som en pil in i viken det skbt. Di svallde mig brostet, di brande mig hig, di visste jag, vad mig trot. Jag lopp ifrin gettren och moder min, och vikingen tog mig i skeppet in uppi havet.” Med sidana karaktarsdrag hos vikingen ar det helt naturligt, att vi aven skulle fin-na hos honom en ungdomlig livaktighet, vil-ket, itminstone i lians tidigare ir, drev honom att strida tappert och forlioppnings-fullt for stora id6er; en klar blick och en iikta uppriktighet, som ledde till att forak-ta bedragerier och smiaktiga fordomar samt hansvnslost ogilla allt simpelt och for-vrangt; en sinnesstamning,.som understun-dom gransade till grubbleri och svirmod. ‘‘Och mark det vemodsdraget over pannan, ett nordiskt singardrag, en sing i roscnrbtt”. I deras singer forekommer en ton av all-var, och uti deras gudsdyrkan lade de i dagen ett oskrvmtat uppsit. Vi komma ocksi Ihig, att det var vikingarnas sbner, som med Gustav Adolf i spetsen raddade pro-testantismen it varlden, fastan det kostade ‘‘guldkonungens” hjarteblod. Sidana voro vira forfader, de gamla vi-kingarna. Deras efterkommandes insats i detta lands utveckling pi alia omriden ar ovarderlig. De ha blivit i mingt och myc-ket battre lottade an andra folkslag, de aga hogre bildning och sti hogre i bide re-ligiost som socialt avseende. De antaga hastigt lar.dets seder och sprik och alska dess inrattningar. De ha fort med sig friii Norden sitt fadernearv och inplantade det pi amerikansk jord. Uti amerikanska idror ha de ingjutit akta blitt vikingablod och skankt denna nation ett sunt, starkt och foretagsamt folk. (Motivet hamtat frin The History of the Scandinavians.”)

Page 9 text:

THE BETHEL HERALD 7 re an Moses. “Ty denne (Kristus) liar bli-vit aktad vard sb mycket storre ara an Moses. som den, vilken liar byggt ett bus, bar storre beder bn sjblva huset . Moses ar re-presentanten for lagen ocb lagforbundet: Kristus representerar den nye nbdeshus-hbllninger. (Job. 1: 17. Moses lagar orb forordningar galide i mbnga fall endast for Israel, ocb darfor kallar Paulus i 2 Ivor. 3 kap. gamla nbdes-hushbllningen for det “forsvinnande”, “do-dens ambete” ocb “fbrdomelsens ambete”. I samma kapitel framstaller Paulus p ett ovcrtygandc satt Kristi ambete hogre an Moses. Samma sak behandlas utforligare i Ebr. 8, 9 ocb 10 kapitel. Kristi ambete ar sb mycket bogre bn Moses, ty Kristus bva-gabragtc en Yarldsvid forsoning, darigenom gdrandc dot mojligt for alia att komma i livsgemenskap med Gud; db daremot den forsoning. som Moses irstiftade, galide endast for egendomsfolket. Kristus ar sble-des storre an Moses bbde vad deras person-ligbctcr ocb ambctcn betraffar. . VIKINGABLOD I AMERIKAXSKA ADKOR Tal vld Bethel Academy's avslutning den 8 jimi 1917 Ay Georgius For ett brtusende sedan, medan ftnnu det-ta vart stora ocb skona land var okiiiit for den dvriga varlden, stvrde vftra forfader, de • beryktade vikingnrna, sina fbrder till dessa kuster. En koloni grundlades, som dock till fdljd av fientliga indianer, bestod endast under trenne r. Lief Erikson bar den nu-mera oomtvistade aran att vara detta lands upptackare, medan Columbus inneliar ryk-tet att vara den forsta Jmmigranten frbn Spanien ocb den som gjorde Amerika kant for den dvriga civiliserade varlden. Aret 1007 fdddos dot fok-sta vita barnet pb Ame-rikansk jord av de nykomna kolonisterna frbn Skandinavien. Hans narnn var Snorro. Sedan denna koloni btervant till sitt land igen, gjordes inga nya forsok att befasta den nyfunna kontinenten. Det ar dock knappast troligt, att Columbus var okunnig om “lan-det i v stern”, innan ban foretog sin beryktade upptacktsresa. Det fdrbbllandet, att ban besokte Island dessforinnan, gor detta antagande val grundat. De islandska sa-gorna ocb traditionerna visste att omtala deras faders aventyr for brhundraden till-baka. Nar sedan detta land borjade befolkas av Europas soner ocb dottrar, funno vi viking-arnas attlingar ibland de forsta, sb att i dag de raknas i millioner. Vad hava de fort med sig till detta land av varde? Vad slags folk voro de? Vid studium av vikingen finna vi, att det mest utmarkando draget hos honom var bans starkt utpraglade individualitet. Han alskade obegrbnsad frihet ocb sjavstandig-het. Han utstod garna Nordens kalla kli-mat ellcr soderns brannande sol. Han sov pb marken under bar bimmel, bt barkbrod. drack rbgnvatten, gjorde skogen till sin bo-stad ocb de vilda djuren till sin foljeslagare. Men han kunde aldrig giva efter en tums-bredd av sina rattigheter som en fri man. Ingen konung har kunnat, for n gon langre tid, bliva absolut harskare over det skan-dinavlska folket. Ingen utlbndsk nation bar varit i stbnd att undertrycka dem. Men de hava sjalva avsatt regenter. De voro de sista att pbtaga sig det katolska oket; de voro de forsta att avkasta det. De voro vidare ett tappert folk. Deras mod gransade under stundom till grymhet. Dc jagadc manniskor ocb vilda djur ocb to-go allt. som var av varde; ty de ans go det en van bra att forvarva genom svett, vad de kunde forskaffa sig genom blod. Deras lb-ra var, att endast de tappra krigarna voro berattigade att i nasta varld umg s mod gudarna. Vikingarna hade ocksb en orubblig beslut-

Page 11 text:

THE BETHEL HERALD Rev. Frank Peterson, D.D. Ordforande George Karl, 3I.D. Vice ordforande John VT. Hcrnlund Rev. Jacob Peterson Sekreterare Rev. Carl Yingren Vice sekreterare Olof Swenson John England Kassor Carl P. Dalilby J. A. Knndquist SKOLKOMMITTEEJSS STYKELSE