Bethel University - Spire Yearbook (St Paul, MN)

Page 31 text:

THE ACORN 29 stamningsfulla norrliindska naturen tjusa-de oss alia med sitt bohag. Vi borjade filer alska v rt licmlands skogar, berg och dalar. HUr uppe i dessa trakter erbjuder naturen vackra seneier, ocli alt vi icke fdrnekade css tillfallet att gora atskilllga rekognoseriugsturer i skogstraktema, sa-ger sig sjalft. Innan vi lamnade t'artygel, hade de aid re pojkarna cmbord givit oss slranga order att icke komma tillbaka ulan att med fora atminslone ett tiotal liter biabar till dem. Vi voro ju manga till att plocka. sa det borde into vara nagon sva-rigliet, menade man. Sagt ocli gjort, re krytema gingo i land, cell det bar i vag mat den narbelfigna skogen. Om det fanns nfigra bar, triigade ingen efter; det var ej nagot att tala om Sakcn var den, att vi skulle plocka bar, vare sig det fanns mtgra eller ej. ocli den som icke bade bar med sig omberd skulle prygias i alias asyn. Under sadana order gingo vi med svidan-dc hjartan och tittade mollan stenarna, men ddm om vftr dfverraskning, da vi kom-mo over en hel mosse af bara blftbar. Nu var all fingslan ftirsvunnen, och de hung-riga skeppsgossarna borjade «tta av alia krafter. Att plocka till de embordvaraude tankte ingen pa, det var som om alia pa en gang glomt bort dot. Vi endast ato och sago belatna ut och gingo tillbaka om-bord. Redan vid fallrepstrappan mbtte mig en av de aldre kamraterna. I-Ian sag bistert pa mig, liksom ville lian saga: var liar du baren? Jag kande mig ock litet kuslig till mods, alldenstund vi sa d llgt utfort del godtyckliga uppdrag, dverklassarna givit oss. AIR skulle utan tvivel avlupit nft-gcrlunda dragligt, om vi ej begatt det odesdigra misstaget att lata blabdrsfargen sitia kvar pa vilra lappar. Nu kunde emel-lertid veni som heist se, att vi iitit biabar och att sadana funnos i skogen. Att ljuga var darfdr en slor dumliet, men likval kunde vi icke avhaila oss dariIran utan forklarade djfirvt, att man kunde inte lm-na ett bfir i liela skogen,. Men nu blev det annat ljud i pipan. De aldre kamraterna oniringadc oss Iran alia hail. Hit med biabaren, kineser! ropade en. “Ni it’ blaa cm mim’,” skrek en annan. Och en tredje ut blast: “Nej, kaniner, nu drar m oss icke vid nasan langre, varlor lia m inga bar plockat?” ‘Tram med taljan, hordes dot Irfin on del, “de ska ha smorj. Och darvid blev det, en grundlig avstraff-nlu-g tigde rum, och de som lingo lida tor sina formenta synder, det var vi. Huru manga slag som drabbade min unga rygg, liar jag glomt nu, ett minus jag, och det var, att jag hade fdrfarligt svfirt att avh l-la mig frftn sjalvforsvar. Men sfi inbiten, sem man var 1 pcnalismens orgier, gjorcle man foga motstand utan tog sitt straff och teg. Man hade ju den utsikten framfbr sig, alt sjfilv en dag fS agera lierre, nam-ligen d; man gatt igenom rekrytarot, ocli dfi skulle man taga igen skadan pa ar.Ura stacka re. Jag hade liitintills glatt mig at sjolivet och dc raiijligheter det skulle bereda mig for framtiden, men nu forlorade jag all lust clarlor. De ljusa fdrespeglingarna om aventyrliga sjofarder, granna uimormer och braskande titlar hade dunstat bort som dim man for sommarsolen. Med djupasie indignation tanker jag nu pa att manni-skor skola belidva leva ett liv fdga baitre an slavens. Nar shall en biittre tid komma? G. S. Fryklind '1 . WHY SOME OF OUR STUDENTS CAME TO BETHEL ACADEMY, AS EXPRESSED IN THEIR OWN WORDS. Cont. frem What inspired me most to go to 13. A. was that I heard the students were studying together as brothers and sisters. r felt the need of studying English and some other subjects, and hearing of 13. A. thru a friend, I came. page 29. I came to R. A. because I had met many students that had gone there and they always spoke of it as the “Dear Old Bethel.” So I tliot there must be something in it. I came and found that there was something.

Page 30 text:

28 TUB ACORN UDITOR, G. S. FRYKLUND '17. EN SJORESA TILL ORNSK LDSVIK SOMMAREN 1903. Segeirartyget Jarramas. pa livilket skri-varen av dessa racier ar 1U03 var kom-menderad sasom skeppsgosse, var pa vag fran Stockholm till ornskoldsvik i norra Sverige. Avst ndet mellan de bada stader-na ar icke si sardeles stort, men det oak tat fingo vi tillbringa narmare r.ju dygn pa sjon. Det var en handelserik vccka, och icke mindre aventyrlig skulle vistelseu bli i den liila staden, vi mi voro pa v g (ill. Under sju dagars scgling i fcfottmska vi-ken tog bade dricksvattnet och det frar. Stockholm medfdrda matforradet slut. Vi fingo nu dricka destillerat havsvatten och 8.ta konserverat kbtl, vilket icke smakade sa synnerllgen vil. Men nttden har in-gen lag, och vi misle lata oss noja med den tamligen tarvliga lcosten. Otta lagade barmen inom v r barm, sa att vftra officerare kunde av vftr uppsyn sc den fdrtiytelse. som mer an. en gang bemaktigade sig oss. Men en krigsman maste tiga och samlyc ka; hon har inga rattigheter, han skall blott lyda blint. Resan till Stockholm var ganska stormig. nu daremot tycktes Ostersjon bete sig litet vanligare mot oss. Det myckna regnan-det, iskandet och blixtrandet bade tagit slut, solen bdrjade visa sig och sanda sina varma straiar neci pi de liingtande sjh-mannen, scm gripits av vad man pa sjb-mansspr k kallar landkanning.' Segel-exercisen pigick som vanligt, allt ombord glck sin gilla -gang. Kapten rot. frfln ko-mandobryggan, underofficerarna repetcra-de bans order, korpralerna skreko p sina undeordnade, och de stackers rekryterna laiuffades och sparkades it alia hail. Det var den dagliga rutincn, det moderna bar-bariet, den ofta lovprisade inhemska sven-ska penalismen. Snarl blev emellertid re-kryten van vid denna brutala behandiing, han ansftg det sasom nagot horande till hails utbildning, en del av bans dagliga brod. Militarlivct. den hiinsynslcisa dicip-linen slot honom si smaningont i sina jarn-liftrda arniar, och han glomde bort, att han en gang varit fri. BCter mycket kryssande liars och tvars komnio vi omsider till Ornskoldsvik. Dot var en stilla septemherafton strax fore sol-nedgangen. Den liila staden sftg riktigt fcirnoid ul, dar den lag inkiamd mellan stora berg, svalkad av de uppiriskande liavsvindarna. Vi hade forestallt oss, att cienna stad sig ut som andra stader, men haruti hade vi tagit miste. Det var blott en by. som lag framfor oss. n r vi komnio 1 land, sa vitt jag kunde mSrka. fauns dar endast tvi ordentliga vagar, eller som de kallades ••gator, och de gingo ratt igenoro liela sta’n. Pa deni sagos invflnarna g tv4 ganger om dagen, nar de gingo till post-kontoret fttr att liilmla post. For cilrigt liarskade en nastan -gravlik tystnad. 1 platsens enda park triiffado vi en enda manniska, och (let var en f. d. gardist, som heklagade sig over oss, emedan vi voro l den “olycksaliga kronans tjftnst.-' sadan tedcle sig sladen Ornskoldsvik for ell av mililaiismen piagat sjomanssinne. Ehuru forhiirdad mot alia iidlare intryck, hander det dock imderslundom. att liven en militar bercires av vekare kanslor. Den

Page 32 text:

30 THE ACORN EDITOR. ROSE NORDSTROM. During the past year Hie Alumni Association of Bethel Academy has been testing its strength in its endeavor to raise $500 for aiding in the equipment of the laboratories of the new Bethel Academy building. The Association has done well in raising over half of this amount besides given annually a scholarship to some worthy student at Bethel Academy, when we consider that it is still in its inranev, that the greater part of the alumni are attending some higher institution of learning or just beginning their practical work. The alumni expects nevertheless to have the whole amount raised by the time of the completion of the new academy building. Slowly the Bethel alumni are becoming represented in the various trades and professions. This year four graduate from the Creighton Medical College of Omaha, Neb.; two are practising dentists; eight have entered the ministry; about sixteen are attending some university or college; and the remainder are engaged in some successful work, ranging from the farming to the domestic science, and from general contracting to the teaching. These records excel those of most secondary schools and speak well for Bethel. Below are given alphabetically the names, year of graduation, occupation and addresses of the Bethel Alumni. Ahlnuist, Jonas, ’ll. Graduate or Creighton Medical College, Omaha, Neb. Allen, Reuben, '13. Grocer.. Res., 33 Raymond Place, St. Paul, Minn. Anderson, Joel, ’ll. interne, Swedish Hospital, Minneapolis, Minn. Anderson, Paul, ’ll. Dentist. 311 Black. Hawk Building, Waterloo, Iowa. Anderson, Walfred, ’ll. Student, University of Minnesota. Res., Dalbo, Minn. Deistrom, Axel, ’ll. Law student, University of Minn. Res., 741 Jefferson St. N. E., Minneapolis, Minn. Belslrom, Arthur, '14. Student. Bethel Theological Seminary. Res.. 741 Jefferson St. X. IS., Minneapolis, Minn. Burkman, Joel, ’ll. Teacher, Firth, Idaho. Crook, Rudolf, ’13. Student. University of Minn. Res., 4127 Coirax Ave. N., Minneapolis, Minn. Dahlby, Albert, ’10. Enters senior class at University of Minn, next fall. Res., 730 Geranium St., St. Paul, Minn. Danielson, Walfrid, '10. Student, Macal-ester College. Res., 2530 Territorial Road, St. Paul, Minn. Edstroni, Andrew, ’ll. Interne, Mounds Park Sanitarium, St. Paul, Minn. Bdwall, Nathanael, ’ll. Pastor. Sc. Auburn, Rhode Island. Erickson, Andrew, 00. Dentist, Republic. Mich. Erickson, Clarence, ’13. Office clerk. Res.. 221S Lincoln St. X. E., Minneapolis, Minn. Erickson, Frank, ’13. Truck -gardener. Res., New Brighton, Minn. Fclth, Oscar, ’12. Pastor at Lake City and student, Bethel Theological Seminary and Chicago Divinity School. Ites., Lake City. Minn. Findeii, -Sitona, ’14. Stenographer and bookkeeper. Res., $19 Second Ave. S., Minneapolis, Minn.