Bethel University - Spire Yearbook (St Paul, MN)

Page 13 text:

THE ACORN 11 Men nar dcssa frigor brand® Pi min sjal, och filosofen Stod nied skalden stum och ingen Kunde te mlg ratta v gen; Kanske kom jag da att stanna Vid den gamla goda boken, Boken framfor andra booker; Och jag laste notta skriften, Som i sekler sargat hjartan, Och i sekler hjartan hugnat; Och med varje ord, som liistes. Sprang en stjarna opp i natten; — Dock lag morker an pi djupet, Som det lig vid tldens rnorgon, Di ur kaos framgick jorden—: Tills omsider — o. jag glommcr Ej don synen! — tills omsider Med en glans som solens raiktig, Och som minens dock si stilla, Biot i oster fram en stjarna: Morgonstjarnan och sig stalldc over Betlehem, dir fordom Hon for oslerns vise teddes. Och jag fdljde hennes mailing. Och jag sig ett barn i krubban. Ur dess dga. rena. milda, Lyste evighet och gudom; I dess arniar — ack si spida! — Slots pi en ging jord och himmel; I dess hjarta — ack si miiiiskligt! — Bodde karlek, nid, forsoning For den fallna manskligheten. Och jag sig en alsklig yngling, Hur hail stod i templets salar, Hnr gudomlig visliet rdrde Redan da bans spada tunga. Och jag sag en man, profeten Ifrftn Xa .arct, och horde, Huru ljuvt bans bjudning lydde: Kommen alle,” sa ban sade, “Som arbeten och bctnngens; Jag vill vederkvicka eder.” Och for nianskoandens hunger Bar ban Ham det forsta brodet, Livets evigt friska manna. Han bar fram det, cj i for men Av en stelnad lagens bokstav, Ej i tringa dogmer holje. Ej i nya bud och stadgar: Han bar fram det i ett hjarta. Dir var droppe blod var sanning, Och vartenda pulsslag karlek; Som for storhet kunde vidgas Och for mansklig svaghet Omma Och av Idol karlek brista. Detta hjarta var bans eget! Och ban Ittrde mig i honom Kanna Faderns sauna avbikl, Minskliglietens skona urbild, For min strttvan — idealet. Sa behover ej min aiule Mer med Tomas angsligt sporja: Var ir vagen?” —■ Si behover Ej min tanke ridvill leta Efter. sanningen i gruset Av de ramlade systemer. Si behover ej mitt hjarta Tvina bort i iindlos trinad Efter livet, som det leves I osaglig, helig karlek; Allt jag finner. allt jag vinner I den ciule, som ar Vagen, Som ar Sanningen och Livet!

Page 12 text:

10 T II 13 A C O K N Kyldes ej av Kalla guldet. Och orn fattigdomens koja I sin trAngn faran mig slotc, Blev den nuiktig dock att rymma Alla evighetens fasor. Och oin han till sOdcrns dalar, Dar i zenit solen gloder, .Mina stcg sin baiia ledde; Om Saharas blcka sandfalt, Dar ett gronklatt strft ej trives, BrAnde foten pft min vandring: O. sA brandes nog mitt hjarta, SAsom forr, men blev dock ickc SAsom graset, brant till aska. Och om soderns vindar forde Mig till hbga nordens fjallar: Om i snd och is jag kladdes: O. sA smaltes kanske bojan For en eld mitt brost fdrtarde, Och i tArar ldstes isen, Som mitt hjarta dAr omslote, Kunde dock ej sliicka branden Som pA djupet standigt nardes. Och om Ater hem jag vande Till den jord, som sett mig fddas; Och om dar jag sokte lindring I den kraft, som inannen odlar; Om min hand i livets strangar Grepe underbait och niaktigt; Och om tusen sina blickar FAste pA min vink, och tusen Naninde mig den vise, starke: O, jag bleve dock en framling PA min egen grund, och aldrig Larde mig min egen vishet Att mitt vasens gAta losa, Hulpe mig min egen styrka Att (let hoga mAlet hinna, Dit min andc trAnar standigt. Men om sA ett annat hjarta Droges nAra till mitt eget. Klappade mot mitt och ville Klappa sA for mig allcna; O, dA kandc jag, hur karlek Xr det enda, soni At anden Ixivar niatthet i dess trangtan; DA fornam jag hum karlek Xr ett barn av evigheten. Starkare an allt, an ddden! Var jag lycklig dA? — Jag iigde Ju ett dga, i vars spcgcl Jag mitt eget viisen skdnjde; Och jag iigde ju ett hj rta, Som pA egna hjartats fragor Gav mig svarei. — Ja, jag agde Ju en sjal, som med min egen Blev for evigt samniangjuten! — — Dock — hur var det? — Gick ej svArdet Xn en gAng igenom sjiilen? Och det band, som nAmndes evigt. Slets det ickc dA, nar liJArtat Blodde dessa heta droppar; DA, nar ogat inga tArar Agde mer att svalka dessa? Var det dodens lie, eller Var det kanske nAgon annans, Som gav djupa banesAret, At min karlek, At min enda? — O, sA var det ickc heller Denna karlek. som At anden Skulle brmga evig mattnad! O, sA var det icke heller Detta oga, i vars blickar Evig sanning skulle lasas! O, sA var det icke heller Detta hjarta, som mitt eget Skulle evigt saliggora! Sag, vart flyr jag, store Fader, Som mitt liv ur stoftet vackte? Sag, var flnner jag den sanning. Som mig loser tvivlets gAta? Sag. var finner jag den karlek, Vilken evig ar som hjartat, Ur vars djup den heligt valler? Var det du, sOTh denna trAnad, Outsaglig, obetvinglig, I mitt brost en gAng upptAnde; O, sA liar Du val, min Fader, Sett forut dess enda mattnad!---------

Page 14 text:

1.2 THE ACORN Religious Notes. Among the speakers and lecturers whom we recently have had the privilege of listening to at our chapel services is Mr. Oscar Velio known as “The hoy evangelist.” Though a lad of only thirteen years of age he made a very interesting speech on May 7. Taking the words “Remember thy Creator in the days of thy youth” as his text he fiisi related the story of his parents’ conversion, as well as his own. He then continued speaking of the power of Jesus Christ in the lives of such who receive Him. The fact that a person of his age is used in the Kingdom of God as an evangelist is unique. Mr. Velfe lias during his visit in Minneapolis spoken at the Charity Mission and other places. Rev. M. Larson of St. Paul lectured at our chapel service May 11 on The poetry of the Bible.” May 12 Rev. V. E. Hedberg of Minneapolis spoke at the chapel exercises. Sunday April 25 the Student Missionary Band had charge of the young peoples' meeting and also the evening services of the Second Swedish Baptist Church of St. Paul. The B. Y. P. U. meeting of the Bethel Baptist church of Minneapolis Sunday May 1C was conducted by the Missionary Band. Mr. A. Olson spoke at the Swedish Mission church of Stillwater Sunday May 9. Messrs. Soneson and Nordell rendered prescribed nunibeis at the B. Y. P. U. meeting of the Second Swedish Baptist church of St. Paul May 1C. At least four from among our number have engaged for ministerial work during the vacation. These are Mr. Soneson. who goes to Fullerton, N. D., Mr. Nordell to Napoleon, N. D., Mr. A. Olson who intends to travel as missionary in Wisconsin, and Mr. Sundstrom who will continue his work at New Richmond, Wisconsin. “THEY MEANS YOU. I said: “I am disgusted at the way they let tilings go; They shirk the plainest duties, and they bungle things up so! They ought to he more faithful, they ought to be more true!” A small voice whispered softly: Yes. bat 'they' means you!” I said: “Look at this city, and this country, and this state; They put bad men in office, and they call rich rascals, great; Vice, crime, are unrestricted, they don't give the poor his due!” Again that small voice whispered, Yes, but ‘they means you!” In church they do no better.” I declared in accents strong; They're slow to greet the stranger, slower to rebuke the wrong; They’re stingy with their money, to their vows they’re seldom true!” Again that voice reminded me that 'they means you!” I said: “They must do better; they must give, and pray and work; I'll do my part, and others then will feel ashamed to shirk; I’m sure they will be happier when to duties all they’re true.” The small voice whispered blythely: Yes, and 'they means you!” —Rev. Charles Reid Zahniser.